Öde i obygd

Gripande berättelse av Folke Grubbström om händelserna runt nybygget Sördal, också kallat Anners-Anners på 1920-talet.

Gripande berättelse av Folke Grubbström om händelserna runt nybygget Sördal, också kallat Anners-Anners på 1920-talet. Folke Grubbström berättar:

24/4 1922 "Kallblåst från fjället. Aldrig vår."
På en grå sprucken stock vid fönstret i gammeltorpet läser jag dessa knivristade rader. Innebörden, en förtvivlad, hopplös kamp mot svält och armod, kan jag icke ta miste på efter allt som berättats om nöden och fattigdomen hos Anders i Sördal.
Här, vid sidan om två större älvdalar, slog han sig ned, bröt mark och byggde en liten stuga. Kon bodde i farstun ända tills hennes bås i en mycket liten björntimrad lagård blev färdigt.
Höet till kon togs nästan enbart från fjällmyrarna. Det var mager föda, och ibland åt renarna stora gapande hål i hässjorna. Vissa år uteblev också viltet och fisken, och då stirrade svälten hålögt familjen i ansiktet.
 
Säkert hade Anders denna aprilmorgon stått utanför stugan och tittat i sydväst mot Ryfjället för att se om det blånat av varmare vindar, och om solen orkat fräta nån barfläck på den steniga marken. Kanske hade han gett den svagbenta kon den sista myrhögivan eller lövkärven. Kanske hade de tre barnen fått av saltfisken i den snart tomma fjärdingen, när han med tunga steg gick in och ristade raderna. Hustrun var död sedan några år.
 
Jag går ut genom den låga dörren, som inte är högre än fyra fot. Bländas av en flödande marssol. Nu tycks viltet talrikt kring Anders  stuga. Snön liknar en labyrint av spår. Räven och haren har varit ända inne i den dörrlösa farstun, där kon en gång hade sitt bås. Älgen har gnagt barken av asparna vid knuten. Det är endast under höstens älgjakt som jägare numera besöker denna avlägsna trakt.
 
Anders var en gudfruktig man. En vårdag, när svälten är som allra värst, knäpper han sina knotiga händer och ber om hjälp från ovan. Dagen därpå går han ut i något ärende och får till sin förvåning se en älg, som kommer från fjället med kurs mot stugan. Anders häpnar. Han tror att här kommer bönesvaret. Han går in i stugan efter bössan och den tjugoårige sonen. De smyger inom skotthåll. Anders skjuter och älgen faller. De hjälps åt att dra hem för dem otroliga mängder kött. Matfrågan är med ens löst för lång tid framöver.
 
Dagen efter är grannen från norra dalgången och jagar på fjället, får syn på älgspåret, förföljer det och upptäcker slaktplatsen.
Ytterligare ett par dagar går. Samme granne kommer till Sördal, nu i sällskap med kronojägaren för området. Endast en av döttrarna är hemma. Männen söker efter älgköttet men hittar inget. Då kommer grannen in. Han talar vänligt och säger "Du får 10 kronor om du talar om var köttet finns." Flickan står rådvill.
Tankarna virvlar om varandra. Tio kronor är för henne en hel förmögenhet. Så mycket pengar har hon aldrig ägt. Hjärtat bultar, hon förstår inte listen. Hennes kinder får en rödare nyans. Så talar hon om var fadern och brodern grävt ner köttkaggarna. Grannen hånflinar, vänder och går ut.
Kvar i stugans dunkla ljus står en flicka, rädd. Hänsynslöst lurad. När dörren smäller igen, står hon kvar med lika tomma händer som innan den onde grannen kom in.
 
När höstlöven började gulna måste far och son anträda den tjugo mil långa vandringen till kronohäktet i Lycksele, för att avtjäna det månadslånga straffet. När fängelseportarna öppnas för dem, gråter Anders bittert över sitt grymma öde. Det till synes hoppfulla bönesvaret har vänts till djup besvikelse.
En tid därefter dog den ende sonen i "bröstsjuka".
Jag förstår den vemodiga tonen i Anders rader på den grånade stocken i fönstret: "Kallblåst på fjället. Aldrig vår."
  
Berättelsen finns att läsa i Folke Grubbströms bok Färdas som en människa.
  

Boktips

  
   
Färdas som en människa / Folke Grubbström
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Pojken på stenen / Folke Grubbström
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kvinnor i väglöst land / Lilian Ryd
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nybyggares dagliga leverne / Olof Petter Pettersson

 

Taggar:

Skrivet av: Teknikhuset den 26 maj 2010