”Pellas far i stugudörren”, om katter i litteraturen, på Internet och i verkligheten

Tootikki, som var min första alldeles egna katt, fick sitt namn från en figur i böckerna om Mumintrollen.

”Tooti, Tooti, Tooti, Tiiikki, Tiiikki, Tiiikki” hörde jag högt och tydligt då jag för några år sedan satt i ett tåg på stationen i Malmö på väg till Tyskland. Det var en kille som något år tidigare hade bott i samma by som jag i Småland, som på det här sättet ville påkalla min uppmärksamhet.  Han hade många gånger hört mig ropa på min katt Tootikki. Enligt honom lär det ha hörts över hela byn.
  
Katten Tootikki
Tootikki, som var min första alldeles egna katt, fick sitt namn från en figur i böckerna om Mumintrollen, Tove Jansson stavade det dock Too-ticki. I hennes värld var det en lugn och sansad figur. Min Tootikki däremot, var i vissa situationer rätt så nervös av sig. Det kom sig av att hon en söndagsmorgon strax efter att jag släppt ut henne blev attackerad av två aggressiva hundar. Jag hörde ett förfärligt oväsen och hann rädda henne ur de stora bestarnas käftar, men hon hade redan fått ett stort sår på magen. Tootikki flydde upp i en stor björk och jag hade fullt sjå att få ner henne därifrån.
 
Nåväl, såret läkte så småningom, men en känsla av att hon ofta var på sin vakt blev kvar hos henne. Tootikki var oerhört duktig på att klättra. En dag hittade jag henne med röda tassar hemma hos grannen som bodde ovanför mig. Då hade hon klättrat uppför den röda husväggen och hoppat in genom det öppna fönstret. Det här hände sedan många gånger.
 
Jag älskade min lilla gråvita katt och det var med stor sorg i hjärtat som jag konstaterade att hon inte skulle kunna följa med mig då jag några år senare flyttade till Stockholm. Tootikki var van vid friheten i den småländska skogen och jag skulle aldrig ha kunnat stänga in henne i en liten lägenhet i storstaden.  Till slut lyckades jag hitta en tjej som kunde ta hand om henne och Tootikki följde med mig och flyttlasset en bit på vägen. Ute på landet i närheten av Norrköping blev hon kvar och har bott med samma tjej i många år. Hon är gammal nu, ungefär 15 år, men kan enligt sin nya matte ”fortfarande fara iväg i en klassisk tjurrusning över gräsmattan och därpå klättra snabbt upp i ett träd.”
 
Jag växte upp med katter hemma i Finland. Den trefärgade Tilli var en av de första. På den tiden var det inte vanligt att katter steriliserades eller att man gav dem p-piller. Alltså fick Tilli flera kullar med kattungar. Någon kunde vi oftast ge bort, men det var sedan pappa som fick den hemska uppgiften att se till att resten ”försvann”. Efter Tilli följde en hel rad med gulrödfärgade hankatter eller frassar som vi sade hemma. Då var problemet med kattungarna ur världen.
 
De rödgula frassarna hette ofta Nalle, men min mamma gav dem diverse smeknamn som Nausika och Nallika. Någon hette ibland Luther, Luttin, Tuttin, Muttin, gula faran, Sibadillin, Aksaksildin eller Kasimildin. De tre senare var smeknamn på katten Silba, som var en hona.  Försök säga det namnet snabbt många gånger och du förstår varför en kille frågade om katten hette Bacill. Det roligaste namnet som mamma gav någon katt tycker jag är "Pellas far i stugudörren".
 
Poeten T.S. Eliot har skrivit en dikt som heter Om kattnamn. I Britt G. Hallqvists översättning lyder de första och sista stroferna i dikten så här:
 
 
De knepiga katternas bok av T.S. Eliot
Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!

Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.
Han grundar och blundar – begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga,
evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.
 
Nobelpristagaren T.S. Eliots bok Old Possum´s Book of Practical Cats, där dikten ingår, utkom 1939. Boken blev en internationell framgång och förlaga till musikalen Cats av Andrew Lloyd Webber. I svensk översättning heter den De knepiga katternas bok och kom ut första gången 1949. I höst ges boken ut i en vacker jubileumsupplaga kallad Cats - de knepiga katternas bok med nya illustrationer i färg av Axel Scheffler.
 
Den här dikten är en av många som ingår i antologin Katten i svensk poesi av Björn Meidal. Som titeln antyder är det mestadels svensk poesi som återges, men det finns några undantag och den här dikten är ett av dem.
 
Katten i svensk poesi  av Björn Meidal
I förordet till den här boken ger Björn Meidal oss en ypperlig historik över kattens betydelse i religion, kultur och litteratur. I faraonernas Egypten hade katten närmast en gudomlig status och i flera asiatiska länder betraktades den nästan som en kung. I Europa hade den däremot länge låg status. Under medeltiden förknippades katten med både djävulen och kvinnan. Det sades att katten var en trogen följeslagare till häxorna. På vissa platser brändes katter på bål enligt en viss ritual. Först på 1700-talet började katten framstå i en annan dager. Så framhöll till exempel Rousseau att kattens självständighet och revolt var värd mer respekt än hundens lydnad.
 
En av författarna i boken är den finlandssvenska poeten Edith Södergran (1892 – 1923). Hon både skrev om katter och fotograferade dem. Så här lyder hennes dikt Lyckokatt.
 
Edith Södergran med katten Totti i Raivola
Jag har en lyckokatt i famnen,
den spinner lyckotråd.
Lyckokatt, lyckokatt,
skaffa mig en gyllne ring,
som säger mig att jag är lycklig;
skaffa mig en spegel,
som säger mig att jag är skön;
skaffa mig en solfjäder,
som fläktar bort mina påhängsna tankar.
Lyckokatt, lyckokatt,
Spinn mig ännu litet om min framtid!
 
Även nutida författare skriver dikter om katter. Så här diktar Ing-Marie Löf (f. 1954) om en katt från Bastuträsk, en by i Norsjö kommun.
 
 
Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron
Lengula Laban från Bastuträsk
föredrog pölsa
och hemslaktat fläsk.
Vilade gärna
på fönsterbänk.
Lapade värme
och solstråleblänk.
 
De flesta kattägare mår bra av kontakten med sina fyrfota vänner och nuförtiden har många också konstaterat att katter och även hundar kan användas i terapeutiskt syfte till exempel bland äldre människor på åldringshem. Rastlösa äldre blir lugnare, några blir piggare och många blir gladare.
 
Katter på åldringshem är alltså inte helt ovanligt nuförtiden, men har du hört talas om katten som bodde på ett bibliotek? I boken Bibliotekskatten Dewey berättar Vicky Myron om hur hon en kall morgon hittar en hungrig och frusen kattunge när hon skall tömma bibliotekets bokinkast. Efter många turer lyckas personalen få behålla katten på biblioteket och Dewey blir berömd. Han blev nästan 19 år gammal och när han dog kunde man läsa hans dödsruna i över 300 tidningar runt om i världen.

 
Till slut vill jag ge några tips på sidor på Internet som kan vara av intresse, liksom olika böcker om katter på våra bibliotek. Det här är dock bara en liten del av allt som finns.
 

/Synneva Byrkjeland Norsjö
 
Fotnot: Fotografiet av Edith Södergran och katten Totti tillhör Svenska litteratursällskapet i Finland
 
Sidor på Internet:

Kattfonden Arbetar på ideell basis för att stärka kattens ställning och minska antalet hemlösa katter.

Simon´s cat  Sidan är på engelska. Här kan du bland annat titta på helt underbara animerade filmer om Simons katt.

Svenska katters sida  Här hittar du bland annat ett register över svenska och nordiska uppfödare av olika raskatter och allt möjligt annat.
 
Böcker och tidskrifter inom V8-biblioteken:

Arosenius, Ivar : Kattresan
 
Bailey, Gwen : Vad säger katten : guide till kattens beteende

Barvefjord, Ulla : Kattägarens handbok

Behrend, Katrin : Innekatter : lyckliga och friska

Dennis-Bryan, Kim : Min kattunge : så tar du hand om ditt husdjur Boken vänder sig till barn.

Eilert-Overbeck, Brigitte : Seniorkatter : lyckliga och friska

Hellsing, Lennart : Kattbok

Hofmann, Helga : Kattens språk : förstå din katt

Johansson, Anders : Hemma hos Snuffe

Johansson, Anders : Tuffe och Kajsa
 
Kattliv tidskrift om katter

Lessing, Doris : Om katter

Nilsson, Anne-Marie : Kattens sjukdomar

Rosén, Susanna : Varför gör katten så?

Taylor, David : Bonniers stora bok om katter Innehåller bland annat presentationer av över hundra kattraser.
 
 
 
 
 
 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Synneva Byrkjeland den 6 oktober 2009