Att älska berg

Ismannen Ötzi och Dalai Lama ingår som kryddor, när bibliotekschefen i Sorsele, Birgitta Sandqvist-Andersson, fattar pennan i denna krönika. Temat är berg och kärleken till dessa små eller stora knölar! Häng med på en vandring!

Mt. Everest, K2, Annapurna och andra magnumtoppar är och har varit drömmarnas mål för många klättrare. För andra människor är drömmen att - helt frivilligt - semestra med en packning på 20 kg eller mer på ryggen. Vad är det som utgör lockelsen när folk pinar sig upp på bergstoppar eller läser om andras svettiga strapatser? Är det myternas Shangri-la eller är det helt enkelt att nå den egna mittpunkten?
  
Annapurna, Nepal. Foto av Tage Andersson
 Ötzi – först med ålderns rätt!
Klättraren som fastnar med tungan i kylan ensam på hög höjd i Himalaya. Mikael Niemis häftiga, smått tragikomiska inledning på Populärmusik från Vittula, har etsat sig fast i minnet.  Berg har alltid lockat människan. De ligger där både som en utmaning och ett hinder. Vad syns från bergets topp? Kanske finns där en dal med lyckliga människor, ett Shangri-la.

Faror kan också lura på toppen. Niemis klättrare kissade sig ur dilemmat och kom loss. Ismannen Ötzi försvann i en glaciärspricka i Alperna och tinade fram först flera tusen år senare. (Läs mer om honom i boken Mannen i isen av Konrad Spindler). Så snabbt ett banalt litet misstag, kan bli fullständigt ödesdigert i en extrem miljö. Gränsen mellan liv och död kan vara snubblande lätt att passera.
 
Shangri-la
För 28 år sedan läste jag boken Dalen där Buddha dör av Tomas Löfström. Boken inspirerade mig att resa till Ladakh och Zanskar i västra Himalaya. Resan förändrade mitt liv. Det var ett möte med en annan natur, kultur, religion – och berg! Landet var ett undangömt Shangri-la, precis som i James Hiltons klassiska bok Bortom horisonten.
 
13 pass senare och 10 kg lättare, så hade hjärnan tappat mycket syre, men fyllts med många nya tankar. Inget blev sig likt efter det. På så sätt stämmer kanske myten om att man i Shangri-la håller sig evigt ung? Nyfikenhet är alltid bra som livselixir!
 
Machapuchare, Nepal Foto av Tage Andersson
 
Nya resor blev följden – flera av dem till just Himalaya som Bhutan, Sikkim, Nepal, Tibet och till Karakorum - Himalayas utlöpare i väst med Pamir - ”världens tak”. Det är något visst med berg och med bergsfolk. Ögonen möter dig med större frimodighet – även kvinnors. Är det för att man kommer närmare himlen, solen, molnen - eller är det för att man där uppe tvingas möta sig själv och sina gränser?
 
”Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen…”
Även de svenska fjällen har sin tjusning minsann. Dag Hammarskjöld var förutom generalsekreterare i FN även en författare av rang med poetiska beskrivningar av fjällvärlden. Inte för inte så har en vandringsled döpts efter honom nära Kebnekaise. Den mannen älskade berg. Ur hans bok Vägmärken, med filosofisk -religiösa betraktelser, är detta kloka citat hämtat:
 
”Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var”.
 
Från Sarek till Haväng är en annan bok författad av Hammarskjöld, rik på tankar och iakttagelser från fjällen och andra vackra platser, som han älskade. Jag måste bara citera några rader ur den boken också, som suveränt fångar stämningen uppe bland bergen:
 
”Den långa utsynen från kammen eller över hedarna skänker vila genom sin förenkling av detaljernas förvirrande mångfald. Den tvingar oss att behålla sinnet för proportionerna och på rätt sätt känna vår litenhet och tillfällighet. Den ger också frihetskänsla: landet ligger öppet för oss, det är vårt – efter måttet av vår förmåga”.
 
Just så är det! Bläddra till sist även gärna i Claes Grundstens pampiga fotografiska verk Dag Hammarskjölds fjällvärld och insup fjällens skönhet. 
 
Viljan kan försätta berg
Alla berg går inte lika lätt att bestiga. Alla – fjällvandrare eller ej -drabbas vi väl av att bergen tornar upp sig framför oss. Ibland känns allt övermäktigt. Kanske är det just därför som jag och många andra finner kraft och styrka att fortsätta när man läser om andras hjältedåd och vedermödor? Viljan kan försätta berg heter det. Boken Flykten från Stalins läger av Slavomir Rawicz gav mig en läskick och huvudpersonen korsade faktiskt Himalaya under sin långa flykt från Stalins läger. Tala om viljestyrka!
 
Potala palatset i Lhasa, Tibet. Foto av Tage Andersson
 
Sju år i Tibet
Många är de som försökt att komma in i Tibet. Många är de som misslyckats. Landet var länge slutet för främlingar. Den första västerländska kvinnan som besökte Tibets huvudstad Lhasa, var fransyskan Alexandra David- Néel, som förklädd till tibetanska lyckades ta sig in i Lhasa i början på 1900-talet. Äventyret skildras i boken En parisiskas resa till Lhasa.
 
En västerlänning som både varit länge i Tibet och som lärt känna landet, folket och språket mer på djupet är Heinrich Harrer - författaren till boken Sju år i Tibet. Det är en pärla som ingen med smak för äventyr får missa! Harrer och Peter Aufschnaiter var två unga, berömda bergsklättrare som skulle ut på en expedition i Himalaya. Kriget bröt ut och de blev tillfångatagna i Indien. De lyckades rymma och flydde över bergen till Lhasa i Tibet. Harrer blev god vän och lärare till Dalai Lama och boken ger bland annat en ögonvittnesskildring av den dramatiska och för Tibet så tragiska kinesiska invasionen av Tibet och Dalai Lamas flykt.
 
Brad Pitt och Dalai Lama
"Sju år i Tibet" filmades för några år sedan med Brad Pitt i huvudrollen. Blir man sedan nyfiken på Dalai Lamas öde och budskap så har han själv skrivit flera böcker. Jag rekommenderar Mitt land och mitt folk.
 
Maytreja i klostret Thikse, Ladakh. Foto av Tage Andersson
Transhimalaya och Sven Hedin
Sven Hedin måste bara nämnas i dessa sammanhang också. Han skrev mastodontverket Transhimalayaoch en massa andra intressanta böcker. En bra ingång till att lära känna honom är Eric Wennerholms biografi Sven Hedin.
 
Sven Hedin var förutom upptäcktsresande och kartograf även en fantastisk tecknare. Några av hans alster från de många utforskningsexpeditionerna i Centralasien finns att beundra i boken Sven Hedin som tecknare, som utgavs till 100-årsminnet av Sven Hedins födelse. En omedelbar närvarokänsla infinner sig.Du känner sanden i luften, lukten från eldarna där torkad dynga bränns och hör kamelernas brölanden.
 
Ett tips för dig som blivit nyfiken på Sven Hedin - besök Etnografiska museet i Stockholm, som rymmer många föremål från hans resor. Hemsidan heter www.etnografiska.se
 
 
”Festina lente”
Nu är det snart dags att planera sommarens fjälltur. I fjällen gäller visserligen mottot ”Omnia mea mecum portat” (allt mitt bär jag med mig) vilket kan vara lite jobbigt att leva efter när inga kameler eller hästar finns i närheten, men även mottot ”Festina lente” (skynda långsamt) vilket är bra mycket behagligare och fullkomligt perfekt under semestern! En stor glädje är att barnen anammat intresset och gärna hänger med. De blir bra ”sherpas” som kan avlasta gamla mor. Vandrar gör jag nog så länge knäna orkar, för som Karin Boye skriver i dikten ”I rörelse” ur diktsamlingen Härdarna:

”Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.”

/ Birgitta Sandqvist-Andersson


 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Birgitta Sandqvist-Andersson den 12 maj 2009