Att vara en del av något mycket större

Stora tankar skrivna med kärlek och omtanke ur en rajdledares innersta väsen.

Tjaktjedaelvie… höstvinter det är den tid på den åttaflikiga samiska kalendern som renarna och människorna på nytt är på väg att åter lämna fjället för att hitta de livsavgörande renbetet i inlandet och i vissa fall ända ner mot kusten. Före alla moderniteter som t ex snöskotrar, lastbilar och hus men även alla vattenregleringar, stor skogsbruk och skogsbilvägar så skedde alltid flytten, rajden, till fots. En månghundraårig företeelse i även det västerbottniska kulturarvet som existerar även än i dag. Det naturliga mötet mellan de rennomadiserande samerna och de bofasta har blivit tidvis annorlunda. Ändå är det inte så länge sedan närheten och utbytet mellan varandras kulturformer var en självklar del för att i samexistens överleva under ett hårt klimat och smått karga förhållanden.

Barnens rajd 2

 Så för att råda bot på lite av denna kunskap som ramlat bort, och i viss mån förvandlats till okunskap, som kan i förlängningen bli förödande fördomar så har då Barnens rajd kommit till som en språngbräda mellan de samiska och majoritetssamhället. Barnens rajd är ett mångpedagogiskt material med oändligt många ingångar. I rajden finns naturligtvis renar, om än i trä, de mest framträdande ackjorna och klövjedonen även kåtor, koltar och upp emot 200 autentiska föremål. Föremål som så sinnrikt konstruerats i symbios av renens och naturens absoluta närhet. Med händernas kärlek har det skapats för att överleva men även undergörande smycka livets gång. Det är aldrig helt enbart för ros skull allt ser ut som det gör utan bakom ligger nogsamt klurande för att helt fylla sina funktioner. Många av föremålen används än i dag och vissa har till och med omkonstruerats i moderna material och i senaste snitt för att passa den moderna människan och de livsbetingelser vi lever just i dag. Just därför kan det vara så nyttigt att påminnas om ursprunget och både få fantisera men även höra hur det egentligen gick till.

Barnens rajd har konstruerats av Sameslöjdstiftelsen i Jokkmokk redan 2007. I oktober 2013 så var det första gången den kom till vår kommun. I projektet ingår förutom att låta barn, men också allmänheten i alla åldrar, möta den samiska kulturen även att utbilda en brokig och kunnig skara samiska ambassadörer. Ingen kan ta ifrån mig glädjen att berätta och särskilt just detta om den kultur som är en stor del av hela mig själv. Att sedan få göra det i synnerhet för barn och ungdomar, som jag tycker så mycket om och vilka jag anser som ett samhällets spjutspets, gör alltihopa som en enda gyllene konstruktion.

Barnens rajd 3
Oktober 2013 blev jag så, om än tillfälligt, bortflyttad från mitt ordinarie uppdrag som bibliotekarie och fritidsledare i Tärnaby för att ta mig an denna uppgift. Redan före så såg jag mycket fram emot detta hedersuppdrag. Kanske mest för hela konceptetet ligger så nära min pedagogiska drömvärld att man genom de egna upplevelserna sammanknyter fakta till kunskaper och färdigheter till gagn för livets vidare färder. Ända sedan barnsben har jag både berättats för men även fått berätta själv. De flesta av föremålen har faktiskt både funnits och använts hemma och hos mina älskade morföräldrar. Så egentligen bär jag hela livet en stor skyldighet att få berätta vidare om allt det som jag som liten parvel fick själv höra och uppleva. I nutida pedagogik brukar man prata om learning by doing dvs lära genom att själv göra.

Min entusiastiska glädje blandat med min naturliga kunskap och nyfikenhet har gjort att barnen visat glädje och stor iver om att få veta mera. Även de lärare som följt med har anammat och sugit åt sig och hängt med detta på de stora kunskapernas rajd. De har varit en lärorik och fantastisk tid som jag aldrig skulle ha velat ha ogjord. Jag skulle snarare vilja göra, visa och berätta ännu mera. Mitt hjärtevarma tack och mina varma hälsningar kan inte nå alla personligen men min målsättning och förhoppning är att vi alla ska ses igen. Jag är inte heller fastlåst vid min egen kommun utan fortsätter gärna och med samma glöd inom övriga länet och även landet. Rajden fortsätter och detta nedslag var nog bara början till något annat. Vi får se det som så allting är bara en del av något större.

Nå nå dellie…hej då….var rädda om varandra, syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar, dina husdjur och om du ser några renar. Var även i fortsättningen rädd om den natur som vi alla är en del av. Kom ihåg att vi bara har lånat den av våra förfäder och ska kunna lämna över den i gott skick till våra nästkommande som i sin tur ska göra samma sak som vi en gång kommer att göra…


/Lars Mattsson

 


 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Lars Mattsson den 15 januari 2014