Bibliotekschefen Dolly

En liten historia om att jobba på bibliotek.

Bibliotekschefen Dolly

Det var en gång en flicka som var kring 7-8 år. Hon drömde om att bli en popstar. Hon tränade och provade men ingenting dög. Flickans musiklärare sa att det var mycket vackert för att vara i hennes ålder. Men det dög ändå inte för att bli en popstar.

Hon tänkte och skrev men ingenting dög. Hon hade just lärt sig skriva så man kunde inte förstå vad hon hade skrivit.

Bibliotekschefen Dolly

- Vad står det här egentligen, sa Carola, musikläraren.


- Men allvarligt, ser du inte det, sa Dolly. Flickan hette så.
- Det är min sångtext så klart.


- Hmm, ja Dolly, sa Carola.
- Det duger inte förstår du, jag ser knappt vad det står ju.


- Dolly, Dolly, Dolly, inget duger ju, sa Dolly irriterat till sig själv.
Dolly blev inte lessen över vad Carola hade sagt, men lite småsur.

 

25 år senare

- Mamma, tror du inte jag ska flytta hemifrån snart, sa Dolly.


- Dolly älskling, det behöver du aldrig göra, sa Lena, Dollys mamma.


- Men mamma, jag är ju 33 år gammal!


- Det gör ingenting alls, Dolly!


- Men mamma, sa Dolly. –Jag vill träffa en stilig man och få tre vackra ungar och en katt med fem ungar. Men istället bor jag här med dig! Usch!


- Uhh, det var inge snällt sagt av dig, sa mamman.


- Åh förlåt mig mamma, förlåt, sa Dolly.


- Det är okej, sa mamman.


Dolly gick ut en stund.
- Jag går ut och handlar ett tag, sa hon.


- Nej nej Dolly, gör inte det! Följ hellre med mig på biblioteket, sa mamman. Där finns det gott om jobb, sa mamman åter igen.


- Men mamma, jag vill ju bli en rockartist, en popstar!

 

Inne på biblioteket

Dolly gick bland barnböckerna eftersom hon inte var så bra på att läsa än. Hon hörde något medan hon försökte läsa.
- Vad var det?


Hon reste sig upp och försökte lyssna sig fram, men hon kom aldrig rätt. Hon var just på väg att gå när hon såg en dörr. Hon gick närmare och hon hörde några röster.


- Men han har ju fått sparken, miss Hill, hördes en röst.


- Det spelar ingen roll, sa en annan, troligen miss Hill.


- Du kan inte bara sparka någon så där! Jag är ju den som bestämmer, sa miss Hill.


- Ja, men han kan ju knappt läsa ju, hördes den andra rösten.

 

Pinsamheten

Dolly gick närmare dörren. Först trodde hon att hon bara inbillat sig. Just när hon vände sig om så stod en arg gammal tant framför henne.


- Vad står du där och tjuvlyssnar för?


- Eh… god dag…eh… Dolly undrade vem hon var men hon fick inte fram ett ord.


- Fu Anita, sa tanten.


- Åh… eh…  vad fint namn, sa Dolly?


- Vad står du här för, sa tanten.


- Åh… eh.. mm.. Dolly kom inte fram till något nu heller.


- Ge dig iväg genast!


Äntligen var Dolly och mamma hemma igen. Dolly gick igenom sina Barbiedockor som hon hade sparat sedan hon sju eller mindre. Hon tänkte aldrig slänga dom för hon tänkte spara dom till sina egna barn.

 

Jobbet

Nästa dag var Dolly och mamman tillbaka på biblioteket. Mamma Lena försvann någonstans och Dolly kunde inte förstå vart hon hade tagit vägen. Plötsligt dök hon upp.
- Dolly, det här är min kompis eller vän och hon heter Marie, sa mamma.


- Hej Marie, hälsade Dolly.


- Ja, och deras chef har fått sparken och nu har vi prata lite och du har ju inget jobb. Så om du vill så får du bli chef här, sa mamma. Eller hur Marie?


- Mm, nickade Marie

.
- Ja, gärna, sa Dolly.


- Ja eller så kan du åtminstone bli anställd, sa Marie. Det kan vara lite jobbigt att bli chef bara så där.


- Mm, sa Dolly.


- Det var inte det vi pratade om, det funkar väl, sa mamman.

 

Sparken

Sen skulle Dolly börja jobba. Dolly skulle sortera alla bibblans böcker. Men då var det ju det där problemet! Dolly kunde inte ju läsa! Så bara några timmar senare förstod dom att Dolly inte kunde läsa så hon fick sparken. Synd, men det var nog bättre så.

Slut

 / ElleMarja Eira-Andersson 8 år

Taggar:

Skrivet av: Inger Fransson den 11 juni 2012