Boktips December 2020

Norsjö bibliotek

(Introduktionsmusik spelar i bakgrunden)
 
Berit: Hej och välkomna till Norsjö biblioteks podd som idag ska presentera lite nya böcker som vi har läst, eller nya kanske inte nya men i alla fall nya för oss. 
 
Cecilia: Precis men det är ju 10 dagar till jul och vi sitter inte tillsammans så det är lite spännande för oss
 
Berit: Nu blir det att vi spelar in på varsitt håll och ska försöka knopa ihop det här så det är lite experiment 
 
(Intromusiken tonas ut) 
 
Cecilia: Ja precis, ja vi ska göra vårt bästa
 
Berit: Jag heter Berit Enkvist och jobbar på Norsjö bibliotek, jag kan bara tvärt säga vad jag ska prata om för bok så återkommer jag, Ja det är boken hon som vars hjärta var som mitt, skriven av Göran Greider
 
Cecilia: och jag heter Cecilia Ström och jag jobbar också på Norsjö  bibliotek som skolbibliotekarie och jag kommer att prata om Spritsmugglarens julafton och nio andra noveller av Katarina Mazetti när det blir min tur. 
 
Samuel: Jag heter Samuel Lindberg och jag tänkte prata om boken Pow wow  av Tommy orange.
 
Gerd: Jag heter Gerd Eriksson och jag ska ta en lite äldre bok som heter Längtans ö. Jag är lite kvar i, jag har inget jultema i år. 
 
Berit: Nej det blir lite varierat kanske idag, det är väl meningen, varierade boktips sådant man kanske kan passa på att läsa under den här ledigheten då man inte har så jätte mycket annat att göra, då man inte kan fara runt till folk och så vidare. 
 
Cecilia: Precis, det är ju som en annorlunda tid och man försöker ju leva så normalt som möjligt men det är klart, det är ju inte riktigt som vanligt. 
 
Berit: Nej, Inga resor direkt och så vidare så att man får som, man kan resa i bokens värld.
 
Gerd: Då kan man åka till Längtans ö
 
Berit: Ja just det
 
Cecilia: Nu fick du till det Gerd
 
(Publik som skrattar) 
 
Berit: Vill du börja Gerd? 
 
Gerd: Jag kan väl börja göra bort det här, det handlar, det är en bok som heter Längtans ö av Victoria Hislop och den handlar om en kvinna som åker till Grekland för att söka sanningen om sin mors historia. Hon åker till Spinalonga som är en liten ö som är utanför Kreta, och det var Greklands spetälskekoloni, den tidens pandemi eller farsot.  Och dit skickades alla som hade spetälska eller lepra som det heter nu och de fick bo på den här ön utan att kunna få återvända hem. Och den här boken är ganska tragisk, de fick ju lämna sina familjer. Modern som fick lämna sina döttrar på stranden för att aldrig se dem igen. Man fick följa hur de sträva och man fick även vara med litegrann på ön och hur det funkade där, det var ju som ett eget samhälle med sjukhus och bibliotek och affärer. Det var som en ö i världen där ingen fick sätta sin fot som inte hade spetälska.
 
De fick ditskaffat med båt, förnödenheter och så men annars var de som isolerade. Jag har själv varit på Spinalonga för några år sedan då vi var på Kreta det var lite, jag var tvungen att åka dit för att jag ville så se den här ön. Det var ju mäktigt att se alla hus, då var det väldigt förfallet och så men man fick lite känsla för det som hade varit, hur de hade det. Så att den här boken tycker jag att många borde läsa det är en sådan här som har fastnat i mitt minne och mina känslor. Det är ju flera år sedan jag läste den första gången men jag kan läsa om den igen och det var alltså Längtans ö av Victoria Hislop.
 
Berit: Men du vad spännande, alltså att det handlar ju också om, det kändes ju lite aktuellt
 
Gerd: Ja alltså i dessa tider så tänkte jag att det är inte första gången Det händer, smittsamma sjukdomar och det var nog inte sista gången heller
 
Cecilia: Nej. Men tänk dig liksom, att leva på den tiden också ”Jaha nu ska jag på den här ön”
 
Gerd: JA
 
Cecilia: Alltså så fruktansvärt 
 
Gerd: och det här det var ju ändå nästan i nutid på något sätt 
 
Cecilia: Som de skickade dit folk eller? 
 
Gerd: Ja det var väl 60-talet eller något sådär
50 60-tal. Så det var ju inte alldeles på forntiden. 
 
Berit: Men du Vad sa du att det var för sjukdom ?
 
Gerd: Lepra, spetälska
 
Berit: Spetälska, fanns det?
 
Gerd: 53 då var det en som fick åka dit. Vi ska se här, ön Spinalonga vid Kretas Norra kust var Greklands huvudsakliga spetälskekoloni mellan 1903 och 1957
 
Berit: Men oj
 
Cecilia: Men herregud
 
Berit: Tänk att få åka på spetälskekoloni
 
(Alla skrattar) 
 
Cecilia: O fy
 
Gerd: det var ingen semester precis
 
Berit: Nej
 
Cecilia: Ja men alltså, ja det är klart att det vet väl kanske inte du men man tänker ju så här, dog de flesta eller kom de sig därifrån eller blev det som en dödens ö? 
 
Gerd: Ja de dog ju, de flesta. Det fanns ju begravningsplatser och allt där
 
Berit: nästan lite makabert, tur att vi inte är där än i alla fall att vi måste ut på en ö
 
Gerd: Nej, det är lite mäktigt på något sätt också man såg ju över från ön till fastlandet där många hade sina anhöriga, så de kunde se hem men de fick aldrig mer sätta sin fot där.
 
Cecilia: Ja herre min, ja vilka öden
 
Gerd: Ja verkligen. Då vi var på Kreta då såg jag när vi var på stranden, många som låg och läste den här boken på olika språk. Jag såg när man passerade folk som låg en solstol och läste den här, jamen den hette Island och det var på norska och det var på engelska. Många passade kanske på, hade hört talas om det här.
 
Berit: det känns ju ofta att man läser om någonting, om man är någonstans att läser om platsen på något vis det kan ju vara även i skönlitterär bok det kan ju ge lite extra. Det är ofta sådant man minns också.
 
Gerd: Jo, jag har läst mycket böcker nu från Toscana och i Frankrike. Mycket sådana här vingårdsböcker. Feelgood och man blir som nyfiken på naturen och landskapet och mat och dryck.
 
Cecilia: men det är ju som alla det här böckerna vi har läst Gerd från Cornwall 
 
Gerd: Ja
 
Cecilia: Det känns som att man skulle vilja åka dit någongång för att se .
 
Gerd: Precis det låter så mysigt, cozy
 
Cecilia: Ja men det var ett bra tips tycker jag, längtans ö.
 
Berit: Den här boken ”Hon varit hjärta vars som mitt” är ju då skriven av Göran Greider och det är som en dokumentär roman, och det kom sig väl av han hade ju egentligen tänkt skriva rent en fakta bok, en ja han har ju skrivtit tidigare om Dan Andersson och den här titeln  ”Hon vars hjärta var som mitt” kom från tiggaren från Luossa en textrad som ni kanske känner igen, jag vet inte men jag kan ju läsa den då klarnar det säkert : 
 
"Satt tyst vid hennes sida hon var hjärta var som
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro".
 
Berit fortsätter: Så det är därifrån, men alltså han har ju skrivit om Dan Andersson förrut men han hade då snavat över mellan en studentska som heter Märta Larsson och Dan Andersson. Egentligen så fanns ju bara Dan Anderssons brev kvar som Märta hade fått för hon hade sparat dem medans det hon hade skrivit till han har han som fått hitta på så det här är ju inte, det är mycket det han själv har spunnit vidare på, på deras brev. Men han vill som få fram att hon betydde mycket för hans skrivande och hans dikter och så där som kanske inte har kommit fram men han tror att det är så och det kan man tro när man läser.  Om jag säger så här, de möttes 1914 Dan Andersson och Märta Larsson på en, de gick en folkhögskola båda två på samma men de inledde ett förhållande som var väldigt hemligt. Han var en fattig poet och hon kom från finare kretsar och de jag vet inte varför de absolut skulle hålla det hemligt, men de gjorde ju det och det var inte många som fick veta att de var ett par. I de här breven får man följa hur det går. De tänker från början att de ändå ska kunna börja leva tillsammans så småningom när han kan slå igenom som författare, han kämpar ju för det att kunna få ge ut sina böcker och så där, ge ut sina dikter och men det går lite trögt, det blir många kringelikrokar och han är ju från Finnmarken och far tillbaks hem. Han jobbar ju inte så mycket direkt, försöker ta något jobb i gruvan men han hade nog väldigt svårt, han vill ju leva på sitt skrivande så han fortsätter att vara väldigt fattig. När han till slut får han fara och träffa, hon bor i Stockholm och de far ditt och han får träffa hennes föräldrar och de blir inte glada kan man ju säga, de tycker att han är ingenting att ha för henne, så det är mycket motstånd där. 
 
Ja alltså den här boken tycker jag var bra men tror att jag skulle ha tyckt den var ännu bättre om jag har förstått att jag skulle läsa i slutet innan jag började läsa i själva boken. Här bak står det så mycket i efterskriften står det mycket hur boken kom till och hur han ja alltså mer fakta om, man får som mycket mer bakgrund till breven som är ganska intressant som gör att man, ja man förstår lite mer.
 
Cecilia: Det har jag upptäckt faktiskt, efter det att jag börjar jobba på biblioteket, alltså även författarnas tack i böcker kan göra mycket för hur man ser på bokens handling sedan så jag har faktiskt börjat läsa det men det är det att man läser det ofta sist och sådana där faktarutor också men de, förut så tänkte man som aldrig på dem utan det var mer bara någonting som stod där men de ger faktiskt en hel del. 
 
Berit: Kan det verkligen göra, Jag tyckte speciellt i den här.  Tycker att det var väldigt mycket men alltså jag har ju inte läst jättemycket om Dan Andersson med men har ju hört att han dog ju, alltså han hittades ju död av cyanväteförgiftning på ett hotell. Han bodde i en liten skrubb där. Jag vet inte om det var för att han hade att de hade skulle ha någon lusbekämpning eller något sådant där, tror jag att det var, men det var lite oklara omständigheter när han dog han var bara 27 år tror jag. Han var inte gammal och då hade var ju redan slut mellan de alltså de hade sitt förhållande mellan 1914 och 1917 och han dog 1927 så att man vet inte hur hon reagerar på det men hon var ju faktiskt redan då, eller då hade hon träffat någon ny och väntade faktiskt barn då han dog med någon annan, äldre man. Så det vart ju som inte riktigt, de hade ganska stormigt förhållande, ganska intressant att läsa deras brev - eller hennes brev.
 
Men vad var det jag tänkte också jag fastnade för en grej här i början Det var därför att jag faktiskt har skrivit en snutt, eller jag har läst om den här, en vän till Dan Andersson som han ofta bodde hos tror jag i Stockholm som var konstnär. Han hette Martin Åberg och då började jag kolla ja det är nog samma Martin Åberg som jag läst om den är Viktoria Nygren våran konstnär härifrån Norsjö som levde under samma tid. 
 
Gerd: Vad häftigt!
 
Berit: Jag hade faktiskt citerat någonting här för att jag gjort något arbete förut någon gång om konstnärerna och att Martin Åberg ”Denne Martin Åberg från Stockholm kom, han kom till våra trakter och tillsammans gjorde de reser uppåt fjällen, alltså Victoria Nygren och så var det en annan Norsjö konstnär, Oskar Halleborg de får upp till fjällen och så den här Martin Åberg och att Martin var den första som uppmuntrade mig för mitt Måleri. Så han var inblandad i Victoria Nygrens målande. Han verkar vara en väldigt god vän till Dan Andersson och han skriver Göran, Göran Greider att Martin Åberg han förstod nog, han var en av de få som förstod hur mycket den här Märta betydde för Dan Andersson och hans dikter heller hur han skrev alltså att hon var inblandad i mycket om, eller mycket handlar om henne. Det förstod nog han, eller han såg dem som på nära håll de här två men. Nej men lite intressant att få läsa någon alltså sådana människoöden på något sätt och liksom genom brev då blir det verkligt eller han är brodera ut men de här breven från Dan till Märta de är ju autentiska så då är det på riktigt men mycket har han ju, han vet ju inte. Det är ju mycket han inte vet förstås Göran Greider så att det är ju inte, nej som sagt det är inte en faktabok. 
 
Gerd: Man får väl låta fantasin spela lite grann själv också.
Berit: Jo precis, nej men jag kan helt klart rekommendera den här boken, men som sagt börja att läsa i slutet det är ett tips, läs efterskriften innan du börjar läsa boken. Det var den. 
Samuel: Ja det kan men jag kan se hur jag kan sammanfatta den här boken.  Jag har läst boken Pow wow av Tommy  Orange.  Det är en bok som handlar om så kallade urbana indianer i USA, den följer, jag vet inte om det kanske ett dussin till 20 personer.  Det är väldigt många olika perspektiv.
Alla de här figurerna ska till en stor pow wow som i Oakland. En Pow wow är en sorts sammankomst för amerikanska urinvånare n är de bland annat har danstävlingar och, det är som en stor mässa.
 
Personerna har som sina egna historier och, en del är kopplade till varandra genom släktskap och en del möts under tiden. Boken handlar ganska mycket om, dels är det här ett perspektiv som man aldrig ser, det finns inga filmer om indianer som bor i städer och det är lite omhur deras identitet är, alltså hur det är vara indian eller kanske allmän minoritet i Usa. Hur mycket av ens självbild som egentligen kommer utifrån. En del känner sig inte som riktiga indianer, en del försöker leva efter den här bilden om hur man ska vara och en del gör helt uppror och de skiter i allt som har med det där att göra. Sedan är det, många har problem som kommer sig av att de är fattiga eller och familjen har splittrats och jag tycker den är, jag tycker den är väldigt intressant faktiskt. Man får tänka, alltså jag tror det kan vara väldigt intressant ur ett, kanske ett samiskt perspektiv eller alltså allmänt att sjävbilden kan påverkas av andras bild och sådant där kan man säga. Det är lite svårt att gå in på karaktärerna i sig. 
 
Berit: Nej men det lät ju intressant ämne tycker jag, att 
 
Cecilia: jag  tänker det här med roller också att, jag tror att det kan gott vara så många gånger att det blir en roll att fylla men att det kanske bara är en norm som är satt på just en viss grupp eller en stereotyp som de förväntas leva upp till och så kanske det är ändå inte känns rätt i just den individen. 
 
Samuel: Det är också intressant hur han, alltså mellan kapitlen finns det insprängt dikter eller ren historia eller gamla indianberättelser och sånt som på något sätt känns som det är, som är relevanta för berättelsen i övrigt i boken, tycker jag är lite intressant. Det är ganska intressant att läsa den här boken. Jag skulle, jag rekommenderar den faktiskt. 
 
Berit: Visst kom den där för något år sedan? 
 
Samuel: Den kom i fjol, 
 
Berit: Alltså ja, jag vet att jag tänkte att den där skulle jag vilja läsa men sedan så kom det så många andra böcker också.
 
Gerd: Är det en roman eller är det en
 
Samuel: Det är en roman
 
Gerd: fakta
 
Samuel: Jo det är ju hans eget ursprung, alltså han är väl kanske inte en av krarktärerna han har samma bakgrund som karaktärerna han är cheyenne, alla karaktärer är cheyenne så det är ju, och han är ju stadsbo också så att han kände väl att han ville representera den här bilden (skrattar lite) 
 
Cecilia: Är det någon som minns hur den där boken blev mottagen? 
 
Samuel: Det är hans debutroman men den har ju, alltså den har fått 
 
Berit: Jag tror den fick bra recensioner och så där
 
Cecilia: Lät faktiskt spännande
 
Gerd: mm mycket
 
Berit: och det är som du säger att man kan applicera eller att man kan känna igen det i det, säkert alla minoriteter kan ha lite liknande men samerna också för de har ju blivit lite, det är lite olika hur man vill vara men en del känns ju som att de är exotifierade nej men att de ska se ut på ett visst sätt eller vara som kanske inte stämmer med hur man känner sig jag vet inte.
 
Cecilia: Nej varför skulle alla i en minoritetsgrupp
 
Berit: vara lika
 
Cecilia: och likadana
 
Samuel: Nej precis
 
Cecilia: Det är ju konstigt också
 
Samuel: och så den bilden är ju som skapad på 1800-talet och sedan är ju det som blev kvar om dem. Det han pratar om det här med musik till exempel, att det är som det inte är tillräckligt traditionellt då är det inte äkta men är det för gammeldags då blir det inte relevant för ungdomar. Alltså de som gör musik måste som balansera det där till exempel
 
Berit: Många aspekter av det hela
 
Cecilia: Absolut
 
Berit: Intressant
 
Cecilia: Undra vad det är som gör att man väljer, vad är det som gör att man väljer den bok man väljer? Vad gjorde att du valde den här boken Samuel? 
 
Samuel: (skrattar) jag tänkte att jag skulle läsa lite annorlunda än jag gjort på det här sedan, jag vet inte jag tycker det är klite intressant med den här miljön så jag, jag har ju sett när den här boken kom också att jag tänkte då att jag skulle läsa den men det är först nu jag har gjort det.
 
Cecilia: Men det är lite så att, om man tänker när man står i hyllorna i väljer, vad är det som gör att jag ställer tillbaka en bok, men en bok tar jag med mig?  
 
Berit: Kan man undra.
 
Cecilia: Ja, vi har ju pratat lite om det där med bokomslag tidigare, jamen att en del deckare nu har ju nästan börjat se ut som feelgood, undrar om det får någon följd i hur de blir utlånade hur de ser ut förstår ni vad jag tänker? 
 
Berit: mmm, ja, mmm. Ja det känns väldigt medvetet nu hur de utformar omslagen tycker jag, vilken grupp de ska tilltala men det är säkert bra som du gjorde Samuel att man tänker, för jag tror det är lätt att man, jamen jag tar de som jag ungefär tror att jag, och det blir oftast sådant som jag läs ungefär, eller har läst förrut eller någonting liknande. Man kanske verkligen måste fokusera, nu ska jag ta någonting annat och testa något nytt.
 
Cecilia: Mmm, med flit nu ska jag gå in och välja något utanför min trygghetszon på någotvis. 
 
Gerd: Det är nästan så vi har gjort också när vi har plockat ihop till vissa låntagare som kanske vill ha en viss genre men man kan låta någonting slinka med som man kan tänka att den här låntagaren kanske skulle vilja läsa den här boken men inte tittat på den för att man går till samma hylla jämnt när man ska låna. 
 
Berit: Det kan ju bli omedvetet för att man vet inte riktigt vad låntagarna vill ha, de hör bara av sig och vill ha en bokkkasse och så sedan Ja jag får chansa.
 
Gerd: Joo
 
Berit: Jag tar, jag tar någonting( skrattar) och så kan det bli jättebra, kanske blir tvärtom någon gång också. 
 
Gerd: Jo, ja de kanske får upp ögonen för någonting annat än det man brukar läsa.
 
Cecilia: Jag tror ändå att det mesta vi har fått till oss av de där bokkassarna det är väl ganska positivt. 
 
Gerd: Ja, mycket positivt och tacksamt och 
 
Cecilia: Men just det där att man tänker vad, om det är jag som tar emot samtalet vad är det jag lägger i kassen
 
Gerd: ja
 
Cecilia: Ja, jag har läst dem här nio julnovellerna då av Katarina Mazetti, och jag tyckte ju att, fast det var lite konstigt, ja det är klart det blit´r tio. Här står det nio andra julnoveller och på baksidan står det tio men det beror ju på att en novell är titel på boken, spritsmugglarens julafton. Men jag tyckte att egentligen alla var bra. Det var väl någon enstaka som jag kände att ja, den var mindre bra, men de flesta var faktiskt småroliga och små, ja alltså man tänker så här Jul, å det ska vara så fridfullt och mysigt och vi ska ha tända ljus och stilla natt ska vara i bakgrunden och det ska vara så fint och bra. Men. Det är ju sällan så där fint och bra. (skrattar) och det är olika situationer som gör att det går itne som man har tänkt sig helt enkelt och det var ju lite olika varianter på det i de här novellerna. En del är lite feelgood, och det var någon novell som hade mord i sig och så var det även lite skräck i en novell så att det vart ju lite roligt för att det var som lite av varje i den här boken. Den är ju inte jätte tjock den är på lite drygt 120 sidor så att de är lagom långa också. Jag blir så fascinerad på att det är så duktiga på att skriva de här som skriver noveller att de, att de får in så mycket i de här korta sidorna. Det tycker jag är ganska coolt faktiskt. 
 
Berit: Ja det är verkligen en konst det där tänker jag, att kunna skriva en novell.
 
Cecilia: Ja absolut alltså för att få in det de får in, hela den dramaturgiska kurvan egentligen, allting som finns i en tjock roman på kanske 300 sidor finns på 12. Det är ganska häftigt.  En av novellerna som jag fastnade för, egentligen mest den heter Kärleksgåvorna. Den handlar om Conny och Carina som, de har det inte så bra ekomoniskt ställt och de vill gärna fira jul, och de älskar att fira jul och de firar jul allt vad de bara kan de är konstnärer så att de gör olika konstverk till varandra och slår in under, och lägger under julgranen men så har de haft som tradition att ett paket försöker de att ge till varandra som de har köpt, någonting som den andre verkligen vill ha. I år har de ännu mindre pengar och det är ännu mer thight och trots det så försöker, så försöker de var för sig att ordna den här julklappen till den andre även fast de har bestämt att i år är det så knapert att i år ska vi inte så att de gör det som i löndom. Det får den följden att det de ger varandra utan att säga vad som händer men det de då ger varandra till slut det tar samtidigt udden ur den andres julklapp så att det är både sorgligt och ändå lite så här feelgood för att trots att det blir så så att det är lite sorg och ledsna känslor så ändå är deras kärlek, både för varandra och för julen intakt när man har läst klart novellen. Jag tycker den var så bra också för att jag tycker det är ganska mycket hysteri kring jul och att man ska köpa så mycket och det ska vara nya saker, dyra saker, vad har du fått i julklapp i år och…det ska vara mat och det ska vara fika och det ska vara nya kjulgransbollar i en viss färg och det ska vara si och det ska vara så men vad är egentligen viktigt med julen? Det kanske inte är det där köpa köpa köpa? Det borde inte vara det utan det borde vara relationerna med varandra och om man då tänker också nu med corona och allt som vi har gått igenom och det är tungt och det är jobbigt och vi håller på att vara less så det vi ändå håller på att ha kvar det är ju, det är ju ändå på något vis varandr, alltså relationerna till varandra. Det är det vi måste vårda även fast vi har ett hot utifrån där vi kanske inte kan träffas fysiskt men vi kan ändå inte släppa taget om varandra. 
 
Gerd: Det kanske blir en speciell jul i år, men det kanske är många som får den där tankeställaren att det behöver inte vara så hysteriskt och stressigt med all mat och allt som ska vara så bra och baka och hålla på utan det blir jul ändå och man kanske har en lugnare julmindre så kallade måsten och tryck utifrån att man ska vara så perfekt och det ska vara så bra, att man ser att det fungerar ändå. 
 
Berit: Jag såg att i år är väl första gången de har kunnat se att julhandeln kommer inte att öka, alltså det har ju stigit det här vi handlar för varje år i hur länge som helst, jag tror att det var på ett decennium har det stigit hela tiden men i år kan de se tydligen att det inte kommer bli så. Att vi handlar mindre eller inte mindre, men vi handlar inte mer än i fjol. 
 
Cecilia: Precis
 
Berit: och då känner man att det är det som är det viktiga, men du de där novellerna kanske man kan läsa högt ur då på jul? Eller egentligen är det ett tips, man kan ja det är ganska mysigt. Man kan faktiskt läsa för varandra högt även om man bara är några få om man hittar någon sådan där bra novell eller vad som helst. Det är ganska mysigt. 
 
(Gerd håller med genom att humma).
 
Cecilia: Ja, och då får man något att skratta åt tillsammans för de är ju oftast lite så där klåpiga och, de har underfundig humor så att det tycker jag man kan göra. Det skulle vara jättekul. 
 
Gerd: Jag tänkte just, vi har ju en hylla med noveller och den står lite i skymundan där borta vid kärlekshyllan och det kanske inte är så många som hittar dit. Som tänker på att det finns. 
 
Berit: Nej
 
Cecilia: Ja vi får slå ett slag för novellen
 
Berit: Ja
 
Gerd: Nyårstips
 
Berit: Absolut
 
(Cecilia skrattar till)
 Cecilia: Ja, jamen å vad bra nu ´har vi fått några boktips var här
 
Gerd: Ja
 
Berit: Ja och bra med lite jultips här på slutändan tänker jag, det kan ju vara, vi måste försöka få lite julstämning här
 
(Avslutningsmusik hörs i bakgrunden) 
 
Cecilia: Julen är underbar (skrattar).
Berit: Ja det är härligt, är det här våran sista podd nu här innan jul eller hur har vi läget här 
Cecilia: Det är det nog, vi får ses i det här forumet nästa år
Berit: Så nu får vi hälsa alla våra lyssnare God Jul och Gott nytt år så ses vi 2021 nästa gång. 
 
(Avslutningsmusiken fortsätter och tonas sakta ut) 

Skrivet av: Cecilia Ström den 16 december 2020