Boktips November 2020

Norsjö bibliotek

(Musik hörs i bakgrunden)

Berit: Nämen hej och välkomna till Norsjö bibliotek podd nummer 4 i ordningen.
Hej hej jag heter Berit jobbar här på Norsjö bibliotek

Cecilia: och jag heter Cecilia och jag jobbar också här som skolbibliotekarie

Gerd: och jag heter Gerd och jobbar här som vikarie för, barnbibliotekarien

Berit: Vi har en gästartist här idag

Ellenor: Jag jobbar inte alls här. Jag heter Ellenor Lindgren och jag jobbar som, jag vet inte vad jag ska svara, men jag jobbar som skådespelare, dramatiker och verksamhetsutvecklare, kan det också heta ibland.

(Bakgrundsmusik tystnar)

Berit: Jättekul att ha dig här idag. Mycket trevligt

Berit: Jag vet inte om du vill, vi har det i all enkelhet, att ge lite boktips och ha ett samtal. Jag vet inte om du vill börja Ellenor?

Ellenor: Jag kan börja jag har ju då som jag sa till er tidigare som krupit till korset och börjat använda Storytel för att jag faktiskt upptäckte att jag tyckte att det var lite mysigt att kunna läsa, eller ha alla böcker i fickan, annars har jag alltid varit en sån som vill ha böckerna fysiskt.
Men faktiskt mitt boktips är nu den första boken som jag har läst digitalt och upptäckte att det gick faktiskt bra. Det är säkert någon som ni alla känner igen, det är jag som är sen, och har läst den här sent men, det är en man som är väldigt känd från sina Sommarprat och söndagsintervju. Han heter Björn Natthiko Lindeblad och ”Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhist munk”. Han har gjort Sommarprat och söndagsintervju och nu har han släppt en bok tillsammans med några medförfattare.

Jag sträckläste den nästan från start. Ungarna fick skrika men den var faktiskt väldigt mysigt. Jag tycker det är så fint när man kan få lite kloka tankar och lite livsvisdom också till sig för man blir så bombarderad med så mycket annat. Serier som man ser, nyheter man ser så mycket och som inte är så genomtänkt och som är snabbt och som ska väcka ditt intresse fort. Här är liksom någon som reflekterar över både sitt liv men också vad det kan ge att vara stilla och närvarande.
Hur de både kan vara läkande och hur det kan vara också berikande i livet om man, som han säger ger plats för mirakel - alltså att man inte har styrt upp allt

Jag tyckte det var en otroligt fin bok som också utmärker sig från de här självhjälpsböckerna för att den var så personligt skriven som man läser den och skrattar och den är väldigt enkel det var liksom inget svårt filosofiskt språk eller så där, utan den var mysig, väldigt mysig och det är mitt boktips.

Jag har också en till men det här är egentligen ett tips till mig själv för jag har inte läst det än men den står som nummer två här och den heter ”Om man älskar frihet tankar kring det politiska”. Det är Nina Björk. Hon är som en favoritförfattare tycker jag. För hon, jag vet inte om man kalla henne men, hon är som en filosof som är politisk eller också filosoferar hon kring politik. Jag tycker det är, ja det känns alltid som att hjärnan växer när man läser Nina så att det är väl tipset till mig själv.
”Om man älskar frihet”

Berit: Okej spännande

Ellenor: Jättespännande

Cecilia: Den här första boken det är en biografi visst är det så?

Ellenor: Ja på ett sätt för att han berättar lite om sitt liv men det är inte så mycket. Det är mycket mer omkring vad han har lärt sig eller hur han lever. Sen har de plockat, han har ju haft så mycket prestationsångest att han inte har kunnat skriva någon bok, han har haft två bokkontrakt men inte fått ur sig någon bok. Nu har han fått hjälp av nära vänner att skriva det här så litegrann har de tagit ur sommarpratet lite ur, alltså de har plockat också från hans, när han håller föreläsningar så det är någon blandning av lite personligt sådär men ändå mycket mer kring hans livsfilosofi

Berit: Jag har alldeles nyss lyssnat på någon podd där han var intervjuad, väldigt intressant

Ellenor: Ja de har en podd som jag vet inte alla men det finns det någon som heter Björn och Navid

Berit: Inte den

Ellenor: Den har han varit med ganska mycket nu
Det var det som blivit i ropet sen han också fick ALS
Men det är en man som varit 17-år buddistmunk i Thailand och på lite andra ställen.

Cecilia: Men jag tänker också att just det här med återhämtning är ju jätteviktigt just idag när vi bara kör på och det handlar mycket om prestationer och även att konsumera mycket. Jag tror att det är någonting som vi alla borde lära oss lite mer av.

Ellenor: Det är det som är så fint att han försöker liksom, eller hans sätt att se på meditation, att det är en stund då du får vara du och du kan acceptera att du är du. Du behöver inte vara kritisk mot dig själv och tycka att du inte har gjort nog eller att du inte är nog bra, inte nog snygg. Vi ska lyfta på alla de här lagen och se det vackraste inom oss själva och att vi då sedan också kommer se det finaste i alla andra. Det är liksom egentligen den dyrbaraste Juvelen, den har vi redan i fickan det är inte en resa till ditten och datten och det är inte en ny bil, det är inte den eftertraktade utbildningen eller den största konserten.

Det var en fin bok som det passar lite i coronatider. Blickar lite inåt, folk har lite mera tid. Så jag rekommenderar Björn och den där boken

Cecilia: Jättebra tips

Berit: Mycket

Cecilia: Ja jag är det

Berit: ska jag fortsätta kanske

Cecilia: Kan du få

Berit: Jag har läst ”Fjärilsvägen” av Patrik Lundberg
Patrik Lundberg han är författare och journalist. Han har jobbat på Aftonbladet och Expressen, och så han skrivit en del böcker och den här boken handlar om hans mamma som heter Ingrid Birgitta Lundberg och hon,

Han är ju född 83 och han är adopterad från Sydkorea och Ingrid Birgitta hon kom ju från, ja från ett arbetarhem. Hon är född 1950 och det här är verkligen en kärleksförklaring till hans mamma och även en beskrivning av, vad ska jag säga villkoren för lågutbildade kvinnor och till exempel så skriver han ju att de är de enda som idag inte få en längre, livslängden ökar inte

De har det ganska hårt och hans mamma fick det ganska hårt. I början så hade de ju väldigt bra

Hon gifte sig med en man och han hade ju ett hyfsat jobb. Hon började jobba lite grann hon hade ju inte gått gymnasiet eller så, utan hon gick direkt från årskurs åtta och så sedan börjar hon jobba och hon kommer in som kontorist någonstans och fick jobb på Försäkringskassan och kunde jobba sig upp litegrann så att hon hade ju ett bra jobb men när de då så småningom adoptera, de adopterade två barn så gick hon ner i arbetstid och då blev det lite, ja…pappan är otrogen så att de skiljdes och då fick hon det väldigt tungt ekonomiskt, men alltså det här är min kärleksförklaring och också en

De här, han är ju född, jamen alltså jag är ju född lite tidigare än han men man känner ju verkligen igen det här, vad ska man säga när villa volvo och kärnfamiljen som handlade på Konsum och har pengar på Sparbanken och försäkra sig i Folksam och det här ganska socialdemokratiska. Hade det liksom tryggt och bra men en väldigt fin kärleksförklaring till mamman men det är också lite en berättelse om hans klassresa, hur hon möjliggjorde det, hon offrade allt och även när hon hade jättelite pengar så sålde hon sina guldsmycken och så där så att han skulle kunna köpa en laptop när han så småningom, han var den första som började gymnasiet eller gick ut gymnasiet i sin

Den är jätte jättebra skriven och han har ju också sommarpratat så jag har nyss lyssnat på det sommarpratet och det är ganska mycket plockat ur den här boken. Men han läser också väldigt speciellt. Jag gick och lyssna på den. Jag tror att det rann ju som tårar

Cecilia: Nej men o

Berit: Det var riktigt gripande. Så att. Ja alltså den kan jag verkligen rekommendera. En tunn liten bok men

Ellenor: Vad heter den igen sa du?

Berit: Fjärilsvägen. Det kom sig från att de bodde på Fjärilsvägen i, å nu tappade jag bort namnet
Samma ort som Jimmie Åkesson är ifrån, som börjar på S
Sölvesborg

Cecilia: Så är det ja
Men alltså det där är också litegrann, Ja men vi har ju vi pratat lite grann innan om starka kvinnor så mycket starka kvinnor det finns och den här Mamman var ju verkligen starkt då

Berit: Hmm hon var stark tills, Ja tills barnen flyttade. Ja då brakade hon igenom kan man säga
Så att då. Ja hon hamnade i en dålig relation och så vidare så det gick det som utför tyvärr
Hon dog. 67 år gammal

Cecilia: Nej men så tråkigt

Berit: mmm

Cecilia: Men det är fint att han att han har kunnat sätta ord på sin kärlek till sin mamma och på den uppoffring som hon gjorde

Berit: jo och att han vill som sätta, sätta lite dem kvinnorna i fokus så att de får synas

Cecilia: Ja men visst

Berit: Att de har gjort ett stort jobb men. Ja

Cecilia: Också bra bok. Det där är en roman eller?

Berit: jo men den är ju väldigt självbiografisk, det är ju en berättelse om han och om tiden.

Cecilia: Just det

Cecilia: Ska jag fortsätta då? Jag har valt en deckare den här gången. Faktiskt. Jag läser gärna mycket deckare men jag tror aldrig jag har tipsat om en deckare och det är Hans Rosenfeldt ”Vargasommar” som jag har läst och det är hans första bok som har skrivit själv.

Förut har han skrivit sex stycken böcker tillsammans med Michael Hjort men då var det så att de inte fick sina kalendrar att passa ihop så därför blev det så att han bestämde sig för att testa att skriva en bok på egen hand och det var ju tur för oss, för den här boken var faktiskt. Den var jättebra. Har tagit lång tid att skriva har jag hört han säga men, den var den var värd att vänta på

Den handlade om en polis i Haparanda som heter Hanna Wester. Hon befinner sig i klimakteriet. Ordentligt. De vallar ordentligt. Hon hatar det och det är jobbigt och det sker hela tiden. Hon är gift med en man som heter Tomas, man får aldrig träffa dem i en relation där det var riktigt bra, men den har varit bra och den har varit tryggheten för Hanna. Nu har han börjat bete sig jättekonstigt och det här blir extremt jobbigt för Hanna att hantera för att hon har ju förstås ett hemskt bagage hon har haft en hemsk barndom.

På något sätt försvann ett av deras gemensamma barn, de har de fick tre gemensamma barn men ett är försvunnet och försvann när det bara var. jag tror inte att det barnet var ens ett år och så hittar man två döda vargar och det visar sig att de hade mänskliga kroppsdelar i sin mage och det här startar någonting stort som vare sig Polisen eller Haparandaborna eller Staden Haparanda är beredd på. Vargarna, vargarnas kroppar kopplas till slut till en väldigt våldsam knarkuppgörelse mellan ett  finskt Mc-gäng och ryska maffian och samtidigt som man följer med i den här våldsamma historien så får man ändå lära känna personer som har försökt hanka sig fram som har det tungt och som har hamnat i kläm och som i princip gör vad som helst för att skydda det som är värdefullt för dem just nu, det de har nu.

Det är väldigt mycket våld i den här boken men det går ändå bra att läsa därför att han väver som in biberättelser som gör att man tar ett kliv från dagens verkliga våld som man läser om, man känner att han har skrivit filmmanus förut för det är lite filmvåld så man distanserar sig på så sätt

Från början när jag läste den här, jag tror jag sa det till dig Berit att jag har lite svårt att läsa i min takt. Jag är en ganska snabb läsare men jag kände att jag var tvungen att läsa ganska sakta. Jag tänkte men vad, vad beror det här på så då googlade jag lite på Hans Rosenfeldt och då tror jag att jag förstår varför. Tydligen så skriven han ganska avskalat, han tar gärna bort onödiga ord och ibland så kanske han tar bort lite väl mycket men han skriver det man behöver veta och jag tror att det tog ett tag innan man lärde känna det där sättet han skriver på och så skriver han bisatser. Alltså han skriver saker som man inte skriver rakt ut. En gång till exempel då säger den här Hanna att hennes chef lägger ut in en snus i överläppen och då tänker Hanna att, Ja ibland känner jag snussmaken när jag har tungan i hans mun.

Ja då förstår man ju att de här har ju ihop det för varför har hon annars tungan i hans mun? Men det är inte så att han skriver rakt ut att de har en relation.  Så att bisatserna kan vara väldigt viktiga men ibland är de inte det. Då kan han skriva hur Hanna går ut och går på gatan och så möter hon ett pensionärspar, det här var till exempel Rut och Eskil, jättelyckliga. Vad tråkigt att Eskil kommer att dö om en vecka för att han tog en insulinspruta för mycket. Då vet man inte riktigt när man läst det, kommer det här ha betydelse för handlingen sedan eller inte? Ibland har det det, ibland har det inte det. Men ibland blir man så här Va? Varför tar man en insulinspruta för mycket? nu vill jag ju veta mer om det. Alltså det blir coolt på något sätt. Ja jätteroligt.

Och så sen de har gjort en annan rolig grej. Han beskriver Haparanda som en hon. Vissa stycken, återkommande i kapitlen så reflekterar Haparanda tillbaka vad som har hänt förut och vad som händer nu. Ja det kan låta lite sådär men den här boken den var jättebra både den här starka historien om vargarna och människorna som de har hittat i som har göra med knarket men,också hans sätt att beskriva människorna runt

Berit: Spännande, den har jag just fått och ska läsa sedan

Cecilia: Så kul då ska vi prata lite om när bisatserna sen

(skrattar)

Berit: Ja det är ett bra tips. Tack för det, Gerd?

Gerd: Ja jag har ju en bok på gång jag kämpar och läser lite nu och då i den, jag klarar inte av att läsa hela i ett och det är ”Josas bok” av Marie Nilsson Lind och den handlar om hennes syster Josefin som avled 2016. Hon som var med i Ainbusk Singers och hade även krogshower och grejer. Någon film har hon varit med i också. Och den här boken är väl egentligen en, hennes systers berättelse. Den heter ”Josas bok min berättelse”och man får följa med från barndomen deras. De var fyra syskon och hade en ganska stormig uppväxt med lite udda föräldrar som grälade och försonades och det var otrohet och det var osäkerhet och allting. Jag förstår väl kanske att det har satt sina spår i barnen och Josefin hon upplevde nog väldigt mycket mörker och osäkerhet.

Sedan så råkade hon ut för en del saker som inte var så roliga med misshandel och dåligt förhållande med en kändis. Boken innehåller lite av hennes egna anteckningar och upplevelser och så sedan systerns berättelse och jag saxar lite här och där. Just nu är jag inne i ett avsnitt där systern berättar om deras uppväxt och det är ganska tungt men det är bra att växla lite tycker jag, se vad Josefin har skrivit och hur hon har mått. Boken passar kanske bra nu när det är psykeveckan. Den belyser hur folk kan må väldigt dåligt.

Det står på boken så här att den är skriven med hjärteblod och det är förstår jag för att det jag har läst ur den här det var också som att det blev blött i ögonen ibland man fattar inte riktigt hur det kan vara. Sen har jag även sett dokumentärfilmen om Josefin och det var också en sån där som grep hjärtat. Det är svårt att berätta vad den innehåller eftersom det är så mycket personliga känslor och så men jag tycker att den är läsvärd iallafall även om jag inte har kommit genom den helt, men så småningom ska jag väl lyckas. Jag kan rekommendera den här för att få en insikt i hur det kan vara att må som hon har gjort och hur dåligt hon mådde

Cecilia: och så tycker jag, Josefin alltså som man tänkt på henne som en lycklig människa, glad människa medan hon levde så såg man ju henne så - i alla fall

Berit: Som är ganska stark person, personlighet i alla fall

Gerd: precis men hon visar kanske inte riktigt utåt hur allvarligt det var.

(Bakgrundsmusik börjar)

Gerd: Jag kan rekommendera den här boken - Läs den!

Berit: Bra tips!

Cecilia: Ja det var Det

Berit: Ja

Gerd: Ja då säger jag som Forest Gump - det var allt jag hade att säga om det

(Skrattar)

Berit: Jag tror vi är klara för idag

Cecilia: Hoppas att ni som lyssnar kan hitta någon av dem här

Berit: ja annars kan ni alltid komma in till biblioteket så har vi fler

Cecilia: Ja o ja!

Berit: Ja jo tack för idag

Berit: Ha det bra Hejdå

(Bakgrundsmusik tystnar)

 

Skrivet av: Cecilia Ström den 25 november 2020