För flera år sedan gav Monica Zak ut boken Pojken som levde med strutsar. Monica hade hört om pojken Hadara när hon besökte de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Hadaras mamma var ute och red på en kamel i öknen när hon upptäckte några strutsägg i sanden. Hon hoppade ner från kamelen, lade sin lille son bredvid kamelen och skulle börja plocka upp äggen då en häftig sandstorm slog till. Hon såg knappt någonting och när det hade lugnat ner sig var hennes pojke borta.
Pojken upptäcks av en grupp strutsar, som tar honom till sig. Han blir som en av dem. Han lever tillsammans med dem i öknen i tio år, men till slut blir han infångad på ett dramatiskt och hemskt sätt. Han kommer tillbaka till sina föräldrar i flyktinglägret.

I den nya boken är han tonåring, har gift sig och fått en liten son. Längtan efter att få träffa strutsarna igen, han fick aldrig ta farväl av dem, har dock alltid funnits kvar och en dag beger han sig ut i öknen.
Det blir ett livsfarligt sökande efter strutsarna. Det tar tid och han har inte mycket mat med sig. Det händer många spännande och även sorgliga saker under hans ökenvandring och han blir kvar i flera år. Hans fru ger sig också ut i öknen för att leta efter honom. Efter många äventyr kommer han till slut tillbaka till sin människofamilj.

Monica Zak har träffat Hadaras yngste son. Det finns ett foto av honom och henne på baksidan av boken. Monica var på författarbesök i Norsjö för några år sedan och då visade hon oss en skål som hon hade fått av honom.