Den fantastiska berättelsen

en läsares tankar om fantasygenren och dess läsare.

 

De första, omvälvande läsupplevelserna

Många minns nog sina första stora läsupplevelser som magiska ögonblick, där dörrar till tidigare okända världar öppnar sig både utanför och inom en själv. Några av mina första starka läsupplevelser var när min mamma läste högt för oss om kvällarna ur Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta eller Den förtrollade mässingsknoppen. Den fantastiska berättelsen, folksagor och myter har mycket gemensamt och det som tilltalar mig är det allmänmänskliga. Stora, svåra men allmänmänskliga frågor som vi alla mer eller mindre bär inom oss kan målas upp på ett sätt vi förstår och kan bearbeta. Vi söker alla svar, ibland på frågor vi inte ens är medvetna om att vårt inre ställer. Förutom att erbjuda spänning kan symboliken i sagor och berättelser av det här slaget ofta skänka gestalt åt det outsagda och abstrakta.

Vad är utmärkande för en fantasy-läsare?

Under en kurs i populärlitteratur ställde vår lärare Anders Öhman i en hemuppgift frågan vad som kan tänkas vara gemensamt och kännetecknande för fantasyläsare. Jag funderade länge på denna fråga och värjde mig till viss del mot att den överhuvudtaget ställts. Jag är i princip emot att människor insorteras i fack och kategorier. En människa är förmer än sina intressen, förmer än sitt yrke, förmer än sin roll som barn, maka/make, förälder, förmer än sin hudfärg, religionstillhörighet, nationalitet, förmer än sitt kön. Att utifrån exempelvis kläder, musiksmak, hobbies, bilmärke eller yrke bedöma en annan människa är varken rättvist eller ger något rättvisande resultat. Efter många om och men beslöt jag ändå att besvara frågan men markera att jag ju bara kunde svara utifrån mig själv.

Sökare med individuell och unik kompass

Som läsare av fantastiska berättelser ser jag mig själv som en Sökare. Förutom en god berättelse söker jag även tro, hopp och svar. Jag söker bevis för att jag vågar tro på människa och mänsklighet, jag vill uppleva -om och om igen, att det i de mest uppgivna situationer ändå finns hopp. Den fantastiska berättelsen erbjuder oftast hopp.

Visst kan det i fantasylitteraturen ofta vara så att det onda och goda i människa och tillvaro uppmålas i skarpa kontraster (även om så långtifrån alltid är fallet), och visst kan storyn kännas förutsägbar och karaktärerna onyanserade. Men så är inte alltid fallet, och jag tror på människan som läsare, jag tror att hon själv målar i sitt inre när hon reser genom berättelsen, skapar egna rum, bilder och karaktärsdrag -fyller i författarens "glapp", både de avsiktligt skapade och övriga. En berättelse behöver inte vara sämre för att den följer ett visst mönster eller har vissa igenkännbara beståndsdelar. Receptionsforskaren Wolfgang Iser påstår att

"Läsaren har ett 'schema' som bygger på tidigare erfarenheter och som styr läsningen mot på förhand kända grepp och fenomen. Men när hon läser stöter hon också på sådant som inte stämmer med detta schema. Schemat måste korrigeras. Därmed uppstår en dialektik mellan 'schema' och 'korrektur', en spänning mellan det som känns igen och det som tvingar till perspektivbyte". (1994 Holmberg, Olle: Ungdom och media)

Långlivat tema

Eftersom jag arbetat med barn och ungdom läser jag förstås mycket fantasy skriven för yngre målgrupper. Barn och unga hakar i regel inte upp sig på det som vuxna ofta argumenterar emot genren: det ständigt återkommande temat kampen mellan ont och gott, övernaturliga och magiska krafter, onyanserade karaktärer som antingen är enbart onda eller goda eller det faktum att fantasy-berättelser överhuvudtaget är "så orealistiska".

Temat ont/gott (mörker/ljus, manligt/kvinnligt etc) har förekommit i oändliga variationer sedan långt innan människan hade något skriftspråk, och att det "överlevt" anser jag visa på att det äger giltighet än idag. Idén om en splittrad och dualistisk värld som en gång var hel -och drömmen om att göra den hel igen, är ett återkommande tema inom fantasylitteraturen. Människan rannsakar ständigt sig själv som naturvarelse, gudaskapelse och gruppvarelse och prövar gränserna för sitt samhälles och sin tids moral och etik. Det är inte konstigt att detta utmynnar i berättelser av olika slag.

Vanligt i fantasyberättelser är också att det pågår flera parallella berättelser/teman, varav kampen mellan onda och goda krafter ofta sker både i fantasyvärlden och inom de karaktärer som bebor denna värld, speciellt inom "hjälten" (eller snarare huvudkaraktären, inte all fantasy bygger på hjältesagan) som kämpar för att hålla sitt eget mörker, sin egen skugga, i schack. Fienden, eller den mörka sidan/kraften får symboliosera den ondska och grymhet människor kan besitta men som vi inte vill kännas vid. De övernaturliga och magiska krafter karaktärerna besitter och använder i kampen är antingen något de förvärvar genom magiska föremål eller har inneboende genom födsel och sedan utvecklar, ofta efter någon sorts initiationsrit av något slag (utvecklingsfas, prövning etc).

Sökarens uppdrag och läsarens identifiering

Som tonåring kan man lätt identifiera sig med detta. Tonåringen befinner sig i en övergångsfas mellan barn- och vuxenvärld där många gånger helt nya och främmande tankar och känslor slåss om utrymmet. Hjältens uppdrag är ofta att söka efter något eller någon/ alternativt finna/vinna något magiskt föremål eller förmåga som ska kan hjälpa honom eller henne lösa problemet/rädda världen. Under uppdragets gång genomgår "hjälten" eller huvudkaraktären en mognads- eller utvecklingsprocess där han eller hon lär sig hantera sina magiska förmågor eller föremål. De magiska föremålen eller förmågorna är ofta mycket tydliga symboler för något annat, såsom medmänsklighet och värme, livskraft, rättvisa o s v.

När en ung läsare identifierar sig med Drakdråparen eller Skämmerskan är det kanske på ett helt annat plan än vi tror. Någon identifierar sig med karaktärens livssituation eller ursprung, ålder eller något/några specifika karaktärsdrag. Någon annan identifierar sig med de karaktäristika som passar ihop med läsarens ideal- eller överjag. "Jag önskar att jag vore så modig eller slagfärdig eller självständig eller stark som..." Identifieringen sker på samma sätt som för annan barn- och ungdomslitteratur. Läsaren kopplar de delar som passar just honom eller henne. Barn är mycket bättre än oss på det förresten, detta att välja och vraka. De har fortfarande så pass mycket kvar av sin fria fantasi att det logiska eller realistiska inte är ett krav för dem. Att drakdräpare inte finns i verkligheten lägger inga hinder vid identifieringen medan det för de flesta av oss vuxna blir betydligt svårare att bortse ifrån. 

Det lyckliga (och orealistiska?) slutet

Fantasylitteratur för barn och unga har förändrats mycket på senare år. Allt målas inte längre upp i lika tydliga kontraster, världarna och karaktärerna rymmer oftare än förr en mer nyanserad godhet/ondska. Det ena utesluter inte det andra och läsaren får mer och mer lita till sitt eget omdöme snarare än beskrivna karaktäristika när det gäller att urskilja vän och fiende.

Flickor har fått en starkare och mer självständig roll, vuxna karaktärer i berättelserna agerar inte längre lika självklart "vuxet och förståndigt" utan många gånger mer som bortskämda barn. Överhuvudtaget är ovissheten en större beståndsdel i dagens berättelser, även om det fortfarande är ytterst svårt (jag känner i alla fall inte till några) att finna så olyckliga slut att världar och hjältar går under. Barn behöver lyckliga slut. De är betydligt smartare och mer medvetna än vi vuxna många gånger tror. Barn och unga vet att inte alla slut är lyckliga i det verkliga livet. I sagan finns dock möjligheten till ett lyckligt slut , i vissa fall t o m en garanti för det. För dem som finner fantasygenren alltför orealistisk och kanske t o m "icke uppbygglig" för barn och unga vill jag påminna om det berömda ordspråket att det många gånger är vägen och resan, inte målet, som är viktigt.

Barnet i mig

Jag kommer att fortsätta förtjusas över folksagor, myter och fantastiska berättelser och är tacksam över de läsupplevelser jag haft och kommer att ha. Trots att jag som äldre tonåring breddade min läsning till att omfatta mer än fantasygenren så har jag till stor del den -och min mammas högläsning -att tacka för det läsintresse jag har idag.

Samma frågor om livet, tillvaron och min del i helheten, som jag till stor del omedvetet, närde som barn känns lika aktuella idag. Men främst är det en upplevelse som väntar i mötet med varje bok, en upplevelse jag är villig att öppna mig för på alla plan. När jag läser böcker som jag senare ska berätta om för barn och unga, läser jag alltid först förutsättningslöst -för ren och skär upplevelse. Jag hänger mig villigt åt eskapism och känslosvall och om jag rycks med så jag glömmer tid och rum så vet jag säkert att boken är värd att läsa igen. Då läser jag med andra ögon och andra verktyg, för att kunna ge en så rättvis och hel presentation av boken som möjligt. Men när jag öppnar en bok för första gången vill jag göra det förutsättningslöst, vill jag låta författaren leda mig in i berättelsen och de där andra världarna fantasygenren gömmer, världar där allt inte är skrivet i sten och våra egna naturlagar, världar där fantasin kan få fritt utlopp, världar i berättelser som lockar mig lika starkt idag som Mio min Mio en gång gjorde för trettio år sedan.

 
 / Mona-Lisa Wallin
  1. Mördarens jaktD. 1

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1998
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  2. Vargbroder

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  3. Narrens öde

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  4. Narrens hemlighet

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  5. Narrens uppdrag

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  6. Ödets skepp

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  7. Sorgeskeppet

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  8. Magins skepp

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  9. Mördarens lärling

    Av: Hobb, Robin
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  10. Det vita guldets herre

    Av: Donaldson, Stephen R
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  11. Det enda trädet

    Av: Donaldson, Stephen R
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  12. Det sargade landet

    Av: Donaldson, Stephen R
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  13. Kraften som bevarar

    Av: Donaldson, Stephen R
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  14. Ondskans sten

    Av: Donaldson, Stephen R
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  15. Furst Nids förbannelse

    Av: Donaldson, Stephen R
    Språk:
    Svenska
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska
    Finns som: Bok
  16. Harry Potter och dödsrelikerna

    Av: Rowling, Joanne K
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2007
    Klassifikation: Skönlitteratur på svenska för barn
    Finns som: Bok
  17. Harry Potter och Fenixorden

    Av: Rowling, Joanne K
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2004
    Klassifikation: Skönlitteratur på svenska för barn
    Finns som: Bok
  18. Harry Potter och de vises sten

    Av: Rowling, Joanne K
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1999
    Klassifikation: Skönlitteratur på svenska för barn
    Finns som: Bok
 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Mona-Lisa Wallin den 11 november 2008