Willowdean (även kallad Dumplin’, men bara av sin mamma), är en mullig tjej i övre tonåren, och hon trivs med det. Kanske för att hennes moster också var överviktig men ändå lyckades leva ett bra liv tills sin död.
Men om man ändå, som Dumplin’, går omkring och känner sig som ett missfoster vad gör man då? Jo, naturligtvis tar man mod till sig och ställer man upp i ortens skönhetstävling. Vad får det för resultat? Jo, att tre andra missfoster också ställer upp! Ytterligare så ställer skönhetstävlingen till det så att hon blir ovän med sin bästa vän, som har större chans att vinna tävlingen. Det går inte heller att glömma bort Dumplins mamma som är en av arrangörerna och som inte är helt övertygad om att det är lyckat att Dumplin’ ställer upp. Många hinder, alltså… Sedan kan man alltid fråga sig vad Dolly Parton och transpersoner har med saken att göra när det gäller modet att ställa upp.
Ett annat problem man som missfoster faktiskt kan få är att två killar blir förstjust i en. Vad gör man då? Speciellt när man egentligen vill vara tillsammans med den som verkligen är snygg, samtidigt som dennes den fysiska beröring gör en obehagligt medveten om sin egen kropp (som egentligen inte är så perfekt, eller?) och vad ska alla andra tänka? Hur kan snyggingen vara tillsammans med det missfostret? Är det då inte bättre att vara tillsammans med killen som är mer som en vän och som man vet var man har?
Detta är en feelgood roman för ungdomar. Den handlar om att våga vara den man trots alla skavanker, att vara modig och stå upp för sig, saknad, vänskap, kärlek (och så lite Dolly Parton).