En gammal kyrkogård berättar

Följ med på vandring på en gammal kyrkogård. Låt stenarna avslöja några sällsamma öden ur Sorseles historia.

Under Allhelgonahelgen glimmar det stämningsfullt av alla ljus på kyrkogårdarna. Ljuset ska enligt gammal tro leda själarna hem.Kyrkogården rymmer många intressanta människoöden.Det är intressant att ta en rundtur även andra tider på året och i dagsljus.Låt gravstenarna berätta.

 
 
Mellan två kyrkogårdar
I Sorsele, där jag bor, finns två vackra kyrkogårdar - en skogskyrkogård från 40-talet och en gammal kyrkogård, invid en stor träkyrka från 1859, byggd i nyklassicistisk stil. Äldre kyrkor har funnits ungefär på denna plats sedan slutet av 1600-talet.
Jag bor mitt emellan dessa två kyrkogårdar, utan att rädas för spöken.
 
Sorsele kyrka och kyrkogård
Memento mori
Jag har alltid tyckt om att smita in på och ströva runt på gamla kyrkogårdar på knastrande, välkrattade grusgångar. Barmarksperioderna är allra bäst, när alla stenar är synliga. Det finns mycket att upptäcka och lära om bygdens historia.
 
Gravinskriptioner, de dödas titlar och utseenden på stenarna, säger mycket om vilka människor som bott i bygden. Platsen inbjuder också till kontemplation, att stanna upp i livet och fundera lite djupare på tillvaron och tidens gång. Orden ”memento mori ” (latin som betyder kom ihåg att du är dödlig) ringer inombords.

Samernas Homeros
Anders Fjellners gravsten

Närmast bakom koret på Sorsele kyrkas östra sida finns prästernas gravar. En gammal smal sten visar platsen för kyrkoherde Anders Thomasson Fjellners grav. Han dog 1876, 80 år gammal. Han var same, föddes i Rutfjällen i Härjedalen och studerade till präst vid Uppsala universitet. 1841 började han sin bana som kyrkoherde i Sorsele.
 
Fjellner var också poet - och är känd för sitt verk om Solsönerna. Han gjorde en stor kulturgärning genom att nedteckna en rad samiska legender, sånger och berättelser, som på detta sätt bevarats för eftervärlden.
 
Tänketallen

Tänketallen
Precis utanför kyrkogårdsstaketet växer än idag Anders Fjellners ”tänketall, ” som han gärna satt uppe i när han författade sina predikotexter.
 
Det är lätt att förstå hans val av favoritplats. Trädklykan ser inbjudande ut, om än lite trång.
Fjellner var dock en mycket kortväxt man, som stod på en pall för att nå upp när han predikade.
Vindelälvens vatten rinner förbi och slickar sandstranden vid tallens fot. Vårstormen i år, fällde många av kyrkogårdens träd, men denna sega tall stod pall som tur var!
  
Stark-Thomas på Gälludden
På Gälludden på Sorseleholmen, där kyrkogården ligger, har bebyggelse funnits sedan stenåldern. Samen Stark-Thomas som många Sorselebor härstammar från, fick flytta från udden när kyrkan byggdes. Kyrkan var mäktig och bestämde över vanligt folk. Sorseleholmen blev det så kallade ”prästbordet”, prästens mark, där prästen odlade sitt korn, sin potatis och där hans kor fick beta. Klockaren – prästens allt i allo - bodde också där.
Kanske ligger även Stark-Thomas begravd på kyrkogården, men inget visar var graven finns idag.
 
”Lappmannen” och skatten
Sjul Lars Sjulssons gravsten
En annan känd same och renägare, ”lappmannen” Sjul Lars Sjulsson, ligger också begravd på gamla kyrkogården. Han levde 1839 - 1934 och var länge den rikaste personen i trakten. Det syns på hans sten, som är ovanligt imponerande. Han och hans fru Anna var barnlösa, ägde 6-7000 renar och lämnade efter sig 120 000 kr, en enorm förmögenhet på den tiden.
Lappskattelanden på Geddas karta : Umeå lappmark från 1671 till 1900-talets början / Gudrun Norstedt
Sjul Lars Sjulssons kåta i Liksgelisen
Det finns en spännande skröna om att han skulle ha grävt ner en stor skatt, någonstans i närheten av sitt hus i byn Jiltjaur, dit han flyttade på äldre dagar.
 
I det fina naturreservatet Liksgelisen nära Sorsele, finns en lappkåta bland annat, med fjällpanel, som han och hans hustru ska ha ägt. Läs mer om Sjulsson i Gudrun Norstedts nyutkomna intressanta bok Lappskattelanden på Geddas karta.
 
Rebellen Mor Greta
Den stridbara kvinnan Mor Greta, eller som hon egentligen hette - Greta Sophia Mårtensdotter - ligger konstigt nog begravd innanför och inte utanför kyrkogårdsstaketet, trots sin utbrytning från statskyrkan. Hon var förgrundsfigur för en läsargrupp, som vägrade godta bland annat 1819 års psalmbok och som bröt mot konventikelplakatet genom att hålla förbjudna gudstjänster i hemmen. Hon anklagades för grov smädelse mot Gud och drogs 1840 inför rätta. Efter många år avskrevs dock målet.
Barn av den heta elden / Bilare, Maria

Hennes speciella öde, har beskrivits målande av Maria Bilare i boken Barn av den heta elden. Mor Greta ansåg att kaffe var synd och att en vigselring i guld var onödig lyx. Det berättas att hon helt sonika bankade sönder kaffepannan och sedan kastade den tillsammans med ringen i sjön. Lars Levi Laestadius, den kände religiösa ledaren, påverkades säkert av sin kusin Mor Greta.
 
Klasskillnader
Ett stort tomt gräsbeklätt utrymme på kyrkogården döljer en hemlighet. Här hamnade de allra fattigaste, de som inte hade anhöriga, som hade råd att köpa gravstenar. I ett annat hörn av gården vilar åldringar från ålderdomshemmet anonyma i en massgrav. De delar på en gemensam minnessten. Det är inte så långt tillbaka i tiden som förhållandena var betydligt bistrare än idag. På kyrkogården märks de stora klasskillnaderna, som rådde i samhället under 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet.
 
Romeo och Julia
Kärlek hittar man också bland de döda. Sorsele har sitt eget Romeo och Julia-drama. I slutet av 1800-talet förälskade sig den unga flickan Fanny Rönnholm. Föremålet för hennes kärlek var ynglingen Karl-Samuel från Örnäs. Ett väldigt opassande val tyckte Fannys föräldrar. De gifte bort henne med en annan man - Johan August Forsberg - som hennes mor och far tyckte var ett mycket lämpligare parti.
När Fanny fick nyheten att även hennes älskade till sist skulle gifta sig med en annan, så sägs det att hon tappade livsgnistan och därför dog i barnsäng. Året var 1895. Ett utsirat järnkors pryder hennes grav.
 
Bruden
Detta tragiska öde har inspirerat till ett lokalt sångspel - ”Bruden”, som uppfördes några gånger för ett tiotal år sedan i Sorsele. ”Bruden”, ett gammalt skillingtryck som trycktes 1865 i Svenska Familjejournalen, fungerade som ledmotiv i pjäsen.
Här nedan kommer den första av många verser:
Fannys inbjudningskort till bröllop

”Hästar frusta, bjällror klinga 
gäster komma, bruden står
myrtenprydd men blek som döden
som en gravens vålnad går”.
 
Memento vivere
 
Jag går ut genom grinden från kyrkogården. Fingertopparna stryker lätt på den svarvade toppspiran, som kröner det vita jugendstaketet. Färgen börjar flaga bort. Tidens tand har härjat. Det är bäst att göra något av sitt liv medans tid är.
”Memento vivere” (latin som betyder kom ihåg att leva) är en bra devis.

/Birgitta Sandqvist-Andersson, Sorsele bibliotek
  
  
 

Källor - boktips:

  

Bilare, Maria: Barn av den heta elden.
Bringéus, Nils-Arvid: Årets festdagar Fortier, Anne: Julia.(En nyutkommen roman på temat Romeo och Julia).
Hälleberg, Thea:Sorsele. släkter från nutid till 1600-talet / Bok 1. Samesläkter i Ammarnäsområdet med rötter i Tärna och Arjeplog. Hälleberg, Thea: Sorsele. släkter från nutid till 1600-talet / Bok 2. Nybyggarsläkter av samiskt och svenskt ursprung från Ammarnäs till Sorsele. 
Hälleberg, Thea: Sorsele. släkter från nutid till 1600-talet / Bok 3. Hans Ersson : urval av hans ättlingar inom Sorsele kommun. 
Hälleberg, Thea: Sorsele. släkter från nutid till 1600-talet / Bok 4. Hans Erssons sonson Johan Hanssons ättlingar inom Sorsele kommun. Hälleberg, Thea: Sorsele : släkter från nutid till 1600-talet / Bok 5, Komplement till bok 2, 3 och 4. Thea Hälleberg. Lindberg, Annika: Sorsele gamla kyrkogård.
Lundmark, Bo: Anders Fjellner – samernas Homeros - och diktningen om solsönerna.
Norstedt, Gudrun: Lappskattelanden på Geddas karta.
Shakespeare, William: Romeo och Julia.
Snöglöd – poesi från Sorsele. (Exempel på Anders Fjellners diktning finns här medtaget!)
Ågren, Kurt: Sorseles kyrkor.

Källor - länkar: 


http://oar.vbm.se/sorsele/
http://www.wigo.se/