Familjen jag hade
En bok om förlust och tröst.
En tidig morgon vaknar June Reid upp till något som måste vara den värsta tänkbara mardrömmen. Hennes hus ligger efter en brand i ruiner och hon är den enda överlevande i familjen.
Efter att, i ett närmast chockartat tillstånd, ha genomfört begravningar och det praktiska beger hon sig på en roadtrip västerut utan egentligt mål.
I småstaden hon lämnar sprids ryktet om att branden kanske var anlagd och misstankarna faller på Junes 20 år yngre pojkvän, som också dog i branden. Han var färgad och hade tidigare suttit i fängelse.
Junes berättelse blandas med andra personers, och så småningom får man som läsare en förklaring till vad som egentligen hände under den ödesdigra natten.
Det här är, trots den tragiska inledningen, en fin berättelse om relationer där flera personers öden så småningom vävs samman. En lågmäld bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig.