Farlig midsommar

"Barn gör inte som du säger. Barn gör som du gör",

"Barn gör inte som man säger. Barn gör som du gör", så sa min släkting i en krass konstaterande ton vid ett tillfälle, av många, då denne druckit för mycket alkohol. För mig, ett barn som fortfarande var för litet för att stanna kvar hemma från släktsammankomster i samband med mindre högtider, men tillräckligt stor för att veta att jag helst skulle vilja låta bli, blev detta ett uttalande som satte stor prägel på mig.

Förutom det faktum att det uttalades av en vuxen som för tillfället, och som alla gör vid alkoholintag, avsagt sig en viss auktoritet. Bara genom att bli berusade är det stört omöjligt för föräldrar och andra närstående vuxna att se och lyssna ordentligt på barn, ta ansvar för barn om de råkade göra sig illa och gudbevare skulle behöva sjukvård. Vilket jag tyckte då och än idag är en konstig upplevelse att behöva uppleva, att känna sig utlämnad till den rådande situationen.

Det var en väldig lättnad att ha föräldrar som inte drack alkohol och som blev masten på detta gungande skepp som en kunde ty sig till, och om det behövdes skulle kunna hjälpa mig om jag behövde ta mig till sjukhus. Som barn hade jag nämligen under en tid dille på att luta på stolar och kunde inte riktigt sitta still vilket resulterat i några sjukhusbesök med stygn i bakhuvudet.

Farlig midsommar

I Tove Janssons bok "Farlig midsommar", samt i många av hennes böcker, upplever jag att ångestfyllda och krisartade händelser tas om hand av Muminfamiljen på ett rådigt sätt. Detta utan att de blir för käcka, de uttrycker oro men hanterar det. I "Farlig midsommar" blir ju familjens hus översvämmat eftersom ett vulkanutbrott orsakat en tsunamin varpå mumintrollets mamma fäller den genialt borgerliga kommentaren 'nu tror jag vi går in i salongen' när hon ser jättevågen med fräsande vit kant höja sig över huset.

Eller senare då mumintrollets pappa sågar hål ner till köket för att de ska dyka efter frukost säger till familjen att "ofta tänkt att man nångång borde betrakta sina rum från taket istället nerifrån golvet". Och sedan när muminmamman faktiskt får tillfälle att göra det och förtrollad stirrar ner i sitt kök som om det vore ett akvarium börjar hon skratta.

Än en gång, fatta att huset är totalt översvämmat! Och måste slutligen överges i förmån för en teater som kommer flytande och naturligtvis propsar muminmamman att salongsmöblemanget ska följa med och räddas. Tove Janssons böcker är suggestiva och drastiska, allt kan hända och alla blir förlåtna.

Jag tackar alla vuxna som funnits och hjälpt mig, inte genom tröst eller räddning, att som barn hantera den verklighet som jag delar med andra. Att inför vissa situationer kunna ha en inre salong att betrakta det ifrån. Vare sig fly eller fäkta, utan bjud på en kopp the och bli överens med tanken på att det går nog ändå. Och tack till den släkting som uttalade det som alla vuxna borde ha med sig då de sitter med nubben i hand vid middagsbordet. Och åtminstone tänka sig för innan de fäller någon kommentar till de vuxna som faktiskt avstår alkoholen. Så, inför midsommar, ha roligt tillsammans på allas villkor och till alla barn som har kul i salongen utan vuxna. Det är de vuxna som missar något, inte ni.

Sommar, sommar, sommarhälsningar från Ulrika Nuottaniemi, skol- och barnbibliotekarie i Malå

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Kerstin Andersson den 12 juni 2016