Från containerbibliotek till åsnepingviner i Sydafrika

Jag har inte sovit särskilt bra i den trånga flygplansstolen, ja, det känns som om jag knappt har sovit alls under de elva timmar som vi har varit uppe i luften.

Taffelberget
Nu skingras molnen och jag ser underliga berg under oss, inga toppar, utan det ser ut som om någon hade tagit en stor murslev och plattat ut topparna.  Jag skymtar också klarblått vatten och något som ser ut som sand, mycket ljus sand, nästan vit. Efter en liten stund får jag syn på något som jag har sett i reseguiden  –  det mäktiga Taffelberget, som också är platt på toppen. Berget som är ett av Kapstadens kännetecken.

Värmen som borde skölja över mig då jag går ut ur flygplanet känns inte. Det är oktober och vanligtvis är det rätt varmt i Sydafrika vid den tiden på året, men sommaren är försenad i år. Det mesta som ligger i resväskan är tunna sommarkläder och de kommande nätterna huttrar jag i sängen, fast jag har dragit på mig de varma stödstrumporna som jag hade på flyget.

Vad gör jag i Sydafrika? Många bibliotek i Västerbotten är med i projektet Give me five.  Det är ett samarbete mellan bibliotek och förskolor. Vi jobbar med femåringar runt en bilderbok, som vi har valt och vi arbetar med boken på alla tänkbara sätt. Vi försöker få med alla fem sinnen och vi utgår från det som barnen vill göra, det som de tycker verkar spännande och intressant i boken.  Läs mer på vår blogg.

I våras tog Länsbiblioteket i Västerbotten initiativ till att utvidga projektet med en liten sidogren. Biblioteket sökte och fick pengar från SIDA via Kulturrådet för att utbyta tankar, idéer och erfarenheter om läsning och böcker i Sverige och Sydafrika. Därför är vi nu här, fyra bibliotekarier och en dramapedagog som har rest den långa vägen från Sverige. I mars nästa år kommer några personer från Sydafrika att besöka Sverige.

 

Synneva, Anna, Maria, Rose-Marie och Gunilla

De första dagarna tillbringar vi i kåkstaden Red Hill några mil söder om Kapstaden. Där finns ett litet bibliotek som är inrymt i en container. Asakhe heter hon som jobbar där och hon har öppet en dag i veckan. De flesta böcker som finns i biblioteket är gåvor. Mycket av det som vi ser och hör om under vår vistelse handlar om donationer och volontärer. De som lönearbetar i Sydafrika betalar knappt någon skatt och det är bland annat därför som det inte finns mycket av det som vi i Sverige tar för givet att stat och kommun ska stå för.

 

Biblioteket i Red Hill

Tänk på ordet kåkstad. Vad ser du? Kanske en massa skjulaktiga hus av korrugerad plåt? Ungefär så ser det ut i Red Hill, men i andra kåkstäder som vi besöker finns det också ”vanliga” hus insprängda bland skjulen.

 

Skjul i Red Hill

I hus nummer 72 i Red Hill bor Buyiswa med sin familj. I ett av rummen har hon ett litet bibliotek och på söndagarna används rummet som gudstjänstlokal. Buyiswa jobbar som städerska, men vill bli författare. Hon skriver, men har inte publicerat något ännu.

 

Asakhe till vänster  och Buyiswa till höger
 
Buyiswa och Asakhe är med oss när vi har workshop med barn och ungdomar i en annan container. Barnboksförfattaren Lesley Beake är en av initiativtagarna till nätverket Children´s Book Network och det är hon som har bjudit in barnen till de här tre dagarnas workshop. Det är skollov och barnen är alltså här på sin fritid.

 

Fem tjejer i Red Hill
 

Vi sjunger sånger på svenska med dem, Lesley läser högt ur några av sina böcker, Rose-Marie och Anna berättar och dramatiserar Bockarna Bruse, de får skriva om sina drömmar, de ritar sina hus som de sedan limmar upp på en stor karta, de gör små böcker, de får prova använda olika program på de Ipads  som vi har med, de får besök av två killar som trummar och en poet, som hjälper dem att skriva dikter.

Tjej visar upp det som hon skrivit
 
Killar jobbar med sina böcker

Den sista dagen kommer skådespelaren Andrea, en trummare och en dansare på besök. Andrea, som är lång och stor, tar verkligen plats när hon kommer in i rummet. Hon har en enorm utstrålning och hon peppar barnen att vara stolta över sina kroppar och de människor som de är. Det är säkert något som de absolut behöver få höra. Jag själv försöker också ta till mig det hon säger.

Andrea
 
Killar som trummar

 
En av höjdpunkterna under de här dagarna är Andreas besök. Det som jag annars tar med mig härifrån är kramarna, spontaniteten, drömmarna, glädjen och berättelserna som de här barnen delar med sig av till oss. Vid ett tillfälle sjunger vi sånger på svenska med rörelser med en mindre grupp och efteråt börjar de spontant sjunga på xhosa och dansa till. De drar med oss i sången och dansen. Lesley säger att jag är alldeles röd i ansiktet då jag kommer ut ur rummet. Det var ansträngande, men så väldigt roligt på samma gång. Tanken slår mig att vi är så lika varandra. Det spelar ingen roll vilket språk vi talar, vilken Gud vi tror på eller inte tror på, vilken färg vi har på huden eller vilket land vi bor i – vi är alla människor!

 

Trumundervisning

Den första dagen i Red Hill händer något dramatiskt. Ett spädbarn håller på att kvävas, är alldeles blått och någon kommer springande till containern för att leta efter någon som kan ge första hjälpen. Maria från Umeå och Mary från Irland räddar tillsammans livet på bebisen!
Den andra kåkstaden som vi besöker heter Masiphumelele. Den är större än Red Hill och där finns många vanliga hus. Det är egentligen bara biblioteket som vi besöker, ett stort bibliotek med flera anställda. De har en massa projekt, klubbar och program, men de flesta av dem sköts med frivilliga krafter.

 

Biblioteket i Masiphumele

Kayamundi heter den tredje och sista kåkstaden som vi gör ett besök i. Den ligger i utkanten av staden Stellenbosch, där vi tillbringar flera dagar på ett härligt Bed & Breakfast som ägs av ett par från Sverige. Katarina är uppvuxen i Skellefteå.

Katarina och Stig har ett litet projekt på en förskola i Kayamundi. De har bland annat köpt möbler och leksaker till förskolan. Vi åker dit och får träffa de härliga barnen. De här barnen är yngre än de som vi mötte i Red Hill och de flesta pratar ingen engelska, så vi får använda oss av kroppsspråket. Vi sjunger för dem och de sjunger för oss. Jag får nästan gåshud då de små barnen börjar sjunga "Nkosi Sikelel' iAfrika", Sydafrikas nationalsång Rörande! Den sången sjöng jag för många år sedan på ett körläger som Afrikagrupperna ordnade i Göteborg. De deklamerar också i kör ur FN:s konvention om barnets rättigheter.  Ett plakat med barns rättigheter finns också uppsatt på väggen. Det är härligt att se Rose-Marie spela upp sagan om vanten på engelska samtidigt som en i personalen tolkar hennes ord till xhosa.

 

Kroppsspråk

En kväll får vi träffa Sindiwe Magona, författare, lärare och berättare. Hon är också en av initiativtagarna till Children´s Book Network. En kvinna med härligt skratt och många erfarenheter, en som jag gärna skulle vilja lyssna mer till. På svenska finns vuxenromanen Mödrar emellan av henne.

 

Sindiwe Magona till vänster och Lesley Beake till höger

En annan kväll har vi ett möte med Jay Heale. Han är författare, lärare, sagosamlare och en som brinner för barnböcker från afrikanska länder. Han medverkade i Mandelas sagobok. När vi träffar honom har han nyss kommit ut med boken Hooked on books, en inspirationsbok till alla som sysslar med läsfrämjande aktiviteter.  Han har också en sida på Internet som heter Bookchat.

 

Jay Heale

Stellenbosch är en universitetsstad och där får vi möjlighet att möta lärarstuderande och deras lärare. Vi håller en föreläsning för dem där Lesley inleder med att berätta om Children´s Book Network och vi andra ger exempel på läsfrämjande aktiviteter på våra bibliotek. Det hela avslutas med att vi dramatiserar början av bilderboken Gruffalon.

 

Gunilla agerar räven i Gruffalon
Synneva spelar musen i Gruffalon

Dagen innan hemfärd besöker vi organisationen Biblionef. De använder donerade pengar till att göra översättningar av nya böcker för barn och ungdom till alla de elva officiella språken i Sydafrika och punktskrift. Böckerna skänks sedan till skolor och bibliotek i kåkstäder, informella bosättningar och på avlägsna platser på landsbygden. 

Allt under vårt besök är inte arbete. Vi har två helger då vi kan utforska vår omgivning. Tyvärr är det för blåsigt att besöka ön Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad i så många år. Vi kan inte heller ta kabelbanan upp till toppen av Taffelberget på grund av hård vind. Det blåser ofta i Kapstaden.

 

Babianer

Tillsammans med en grupp portugiser beger vi oss med en minibuss till Godahoppsudden. På vägen dit träffar vi på babianer vid vägen. Babianer rör sig också runt huset där två av oss sover de första nätterna. Vid udden leder otaliga trappsteg upp till en fyr och när vi har klättrat upp dit i värmen, det är faktiskt rätt så varmt den här dagen, har vi en underbar utsikt och under oss ser vi hur de två stora haven möts, Indiska oceanen på ena sidan och Atlanten på den andra. Det känns mäktigt!

 

Maria, Synneva och Gunilla

 

Godahoppsudden 2

Vid Scarborough är det bara Atlanten som vi ser. Jättestora monsterliknande saker ligger på stranden. Det visar sig vara tång. Somliga ser ut som stora ormar. Nästan skrämmande.  Vi önskar att vi kunde ta med dem hem och visa barnen på biblioteken. Vågorna kommer inrullande över den vita sanden och vi ser solen gå ner i havet. Så småningom tänds stjärnorna och Gunilla blir oerhört fascinerad av att hon ser stjärnbilden Södra korset, som hon har hört om i sångtexter och böcker. Den syns inte hemma hos oss i norr.

 

Jättealg

I !Khwa ttu några mil norr om Kapstaden får vi se hur Sanfolket, en av ursprungs-befolkningarna i Södra Afrika; levde och bodde. De var jägare och samlare och de var ett berättande folk. Guiden visar oss deras ”tidningar” – spår i sanden som de kunde tyda.

 

!Khwa ttu

Inne i Kapstaden besöker vi Central library och får en visning av barnavdelningen fast vi inte har bokat något besök.  Det är ett stort och fint bibliotek med stora härliga barnboksillustrationer på väggarna. Här är det verkligen ”man ska vara tyst på biblioteket” som råder. Dels finns det anslag uppsatta, dels blir vi tillsagda av en vakt att prata tystare. Inte heller får man tugga tuggummi i biblioteket.

 

Muminbok i Central library i Kapstaden

I centrala Kapstaden finns också museet District Six. Där kan vi se och läsa om hur apartheidregimen tvångsförflyttade över 60 000 invånare på 1970-talet.

Vi får inte se ”the big five” (leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel) under vårt besök. För att göra det hade vi behövt ge oss ut på safari, men vi får se en hel del andra djur. I Boulder´s bay  träffar vi de härliga åsnepingvinerna. De låter märkligt, kanske som åsnor, därför har de fått det namnet, antar jag. De kallas också afrikanska pingviner.  De struttar runt som små människor på stranden.

 

Pingviner vid Boulder´s Bay

Några andra djur som vi ser till är valar och vackra fåglar, bland annat ett antal vävarfåglar som är fullt upptagna med att bygga bon. De är alla hannar och när bona är klara kommer några honor att komma och inspektera bona och om de inte duger måste de börja om igen. Antiloper, ödlor, strutsar, sköldpaddor, åsnor och några zebror stöter vi också på.

 

Sruts
 
Många vackra blommor och träd får vi njuta av. Tyvärr är sommaren försenad så jakarandaträden med lila blommor har inte hunnit slå ut, men deras torkade frökapslar vajar i vinden. I Kirstenbosch  botaniska trädgård finns det otaliga Proteablommor, den rosa Kungsprotean är Sydafrikas nationalblomma. Där träffar vi också på urtidsträd, sådan som fanns under dinosauriernas tid.

 

Pincushionprotea

 

Uråldriga träd

 

Kungsprotea

Marken runt Stellenbosch är bördig och där odlas mycket frukt, speciellt vindruvor. Det finns 90 vingårdar i området. En av lördagarna åker vi med en mycket kunnig guide till några av dem.


Så många intryck, så många härliga människor, så många goda smaker, så många vackra bilder som jag kommer att bära med mig. Jag vill tacka SIDA, Kulturrådet och Länsbiblioteket i Västerbotten för att jag fick följa med på den här resan!


Synneva Byrkjeland
Norsjö bibliotek

 

 

 

 

Taggar:

Skrivet av: Synneva Byrkjeland den 25 oktober 2012