Patrik Lundberg, eller Park Jong Dae, adopterades 1983 som spädbarn från Sydkorea till Sölvesborg i Blekinge. Han hamnade mitt i den svenska småstadsidyllen och ”där växte han upp i en vanlig dysfunktionell familj och uppfostrades som vilken svensk pojke som helst.” Båda föräldrarna hade alkoholproblem och pappan försvann ur bilden när Patrik var i 10-årsåldern. Efter det fick adoptivmamman dra ett tungt lass för att klara familjens vardag.

Som barn var Patrik både mobbare och mobbad, och i skolan klarade han sig genom att ta rollen som klassens clown. Under de senare tonåren och därefter festade han också rejält. Mars 2007 efter en fyllekväll i studiestaden Malmö bestämmer han sig plötsligt för att söka efter sina rötter i Sydkorea. Han får en utbytesplats som student där under en termin vid Inha University. Berättelsen därifrån är mycket intressant och fascinerande med många möten och kulturkrockar på olika plan. Trots att ämnet är allvarligt och väcker mycket tankar är boken lättläst och skriven med en härlig humor.

Nu är Patrik Lundberg utbildad journalist och här i Sverige har han varit aktiv i adoptionsdebatten i olika media. Anledningen till att han skrev boken var just att han ville berätta hur det är att växa upp som adopterad, och det har han verkligen lyckats med.
Jag kan bara instämma i vad SvDs recensent David Anthin säger:
"”Gul utanpå” bär helt enkelt på hela färgspektrumet inuti, och för mig som hade klart begränsade förkunskaper om både Korea och adoptionsproblematiken har den öppnat upp en ny värld. Så som riktigt bra böcker kan göra."

 (Boken är klassad för ungdom, vilket jag tycker är lite tveksamt…)