I huvudet på en bibliotekarie

Den lilla tjejen tog av sig sin mössa, log artigt mot mig och gick med bestämda steg mot hyllan med nya böcker. Hennes ögon granskade raskt och vant bokbeståndet och den lilla späda handen tog tag om en bok. Med målmedvetna steg och boken uppslagen närmade hon sig lånedisken.

- Lars, varför har du inte talat om att ni har köpt in den här boken? Du vet väl också om att den andra boken redan har kommit ut?

 

Barn vid bokhylla
Att vara bibliotekarie, särskilt för barn och ungdomar, är en stimulerande uppgift. Imponeras och känner igen mig i glädjen att hitta böcker som man drömt om att få sjunka in i och få läsa. Dessa yngre bokmalar är väl medvetna och behöver sällan hjälp. Kan inte låta bli att imponeras över hur mycket de hinner läsa. Bara på en vecka så kan en och samma låntagare komma både två och tre gånger. Antalet sidor de läser på en månad kommer vissa inte upp i under hela sin skoltid. Somliga gör det inte under hela livet. Så nog är det underhållande att höra dessa bokslukares resonemang och ivriga diskussioner kring papperskvalitet och typsnitt.

  Motsatsen är de som knappt vågar tro sig kunna våga öppna en bok. De går ofta med tunga steg och ihopsjunkna axlar och tittar högst ogärna upp. Det är nu den egentliga yrkeskoden kommer till sin yttersta spets. Utan att vara framfusig och vara lyhörd för att bena ut som en fisk över vad som kan tyckas intressera. Det börjar oftast trevande men metodiskt gås det till väga. Att hitta intressen och vad man egentligen tycker om. Med tiden så får jag som bibliotekarie en rätt hyfsad bild över varje låntagare. Bland de stora glädjeämnena är om man lyckats övertyga dessa mer tveksamma låntagare till att hitta en bok att läsa. Lyckan blir ömsesidig och total om någon av dessa kommer jublande glad och är ivrigt undrande om det finns någon fortsättning eller något liknande.

 

Häxan och lejonet
De riktigt ovana läsarna går antingen oftast till böcker med färgglada dramatiska omslag eller greppar taget om första bästa bok. Ett klassiskt självupplevt exempel är den omåttligt populära Narnia-serien, som utkommit i en mängd upplagor, som skrevs av C S Lewis för rätt så länge sedan. I takt med filmerna har också böckerna återfått sin renässans. För att utnyttja läget maximalt så har förlaget även denna gång valt att ta omslagen direkt från filmens fantastiska värld. I vårt biblioteks hyllor finns både den och en smått grå och intetsägande upplaga från ett mer asketiskt 1970-tal. Att sedan själva texten är identisk måste många gånger bevisas och då brukar knutarna lätta om än att det verkar alltid finnas de som hellre väljer att ställa sig på kö för den färggranna upplagan.

  Jag tycker det är fel att säga att Bibliotekets stöttepelare är de unga välartade tjejerna som med tiden blir mogna kvinnor. Det finns många unga killar som blir män med stort läsbehov. Vari själva roten till ett läsintresse grundläggs kan man bara löst spekulera om. Tiderna har förändrats och när själva tempot skruvats upp till en ökande spiral där mer och mer ska hända på kortast möjliga tid. Kommer böckerna att helt dö ut? I egenskap av gammal bokmal så tror jag att behovet att ta del av andras förmenande och fara ut som i en seglats av andra hisnande världar kommer alltid att finnas kvar.

Läsande grabb
Nuförtiden så finns både ljudböcker och e-böcker som både alternativ och komplement. Vi går mot en ny framtid men de klassiska böckerna kommer alltid att finnas kvar. En gång i tiden hävdade vissa att serierna skulle komma att efterträda böckerna men så blev inte fallet. Vi på Biblioteken har den förnämsta uppgiften att fylla i ett demokratiskt samhälle. Åsiktsfriheten och värnandet om ordets rätt att spridas utan censur. Vi går en ny spännande tid till mötes. Biblioteket ska alltid vara i främsta ledet för detta. Både då, nu och för alltid!

/Lars Mattsson
Tärnaby bibliotek, Skytteanska skolan

 

 

 

 

Målgrupp:

Skrivet av: Lars Mattsson den 28 februari 2013