Huvudpersonen i Erlend Loes Inventering, Nina Faber, var på sjuttiotalet en lovande poet och det fanns de som tyckte att hon borde ha fått Nordiska rådets litteraturpris. Det gick till hennes förtret istället till både finnar, svenskar och till och med till islänningar! Efter att ha spenderat många år utomlands med en allmänt destruktiv livsföring, återvänder Nina till Norge och bestämmer sig för att ge ut en ny diktsamling. Hon är nöjd med det hon skrivit men långt ifrån säker på hur boken ska tas emot av recensenter och läsare.

Tyvärr blir den första recensionen av diktsamlingen en totalsågning och något går sönder inom Nina. Hon hade trots allt satt sitt hopp till att detta skulle kunna bli hennes revansch, att hon slutligen skulle få sin stund i rampljuset, eller åtminstone en vettig försörjning. I stället blir det kaos inom henne och det är som om allt hon gått och burit på bara jäser över.

Nu får vi följa Nina när hon ger sig ut för att ge igen på dem som på ett eller annat sätt förmörkat hennes författarkarriär. I sann Loe-anda leder det till en mängd absurda händelser som ibland fick mig att skratt högt och andra gånger att sätta skrattet i halsen.