Jakten på den perfekta hobbyn

En genomengagerad person pysslar

Det hela började med scrapbooking. Jag hade läst om den nya trenden i tidningar och på nätet, blivit förtjust och anmält mig till en kvällskurs på Vuxenskolan. Glatt vandrade jag iväg med en hel hög gamla fotografier som inte längre skulle bli liggande i en gammal skokartong utan äntligen ordnas in i ett tjusigt album. Och det blev en väldigt inspirerande kurs. Vår ledare var själv engagerad scrapbookare och hade fin-fina album att visa, precis sådana jag själv ville knåpa ihop. Dessutom kunde hon det mesta om materialet, allt om prylarna och papperen. Vi fick köpa ett startkit med det allra nödvändigaste men kunde också på plats botanisera bland alla möjliga olika saxar, glitter, lim, tejp, pennor, pärlor, paljetter, stämplar, klistermärken, mallar… you name it. Alla förutsättningar för det perfekta albumet alltså…

Mitt problem, upptäckte jag, är att jag har väldigt svårt för att pyssla halvhjärtat. När jag som nybörjad scrapbookare surfade runt på nätet hittade jag den ena inspirerande sidan efter den andra och det tycktes inte finnas någon hejd på finesser, eller för den delen, tillbehör man borde ha. Och jag kände ganska snart att om det här ska vara min hobby så vill jag att det ska det vara det fullt ut. Jag vill ha fler saxar än bara en och riktiga maskiner som stansar fina bokstäver ur papper! Jag vill tänka scrapbooking när jag ser färgglada band och knappar i en sybehörsaffär och vara så förtjust att jag lägger det allra sista lilla av min lön på vackra prickiga papper. Det kanske är helt fel tänkt, det behöver förmodligen inte vara särskilt dyrt att vara scrapbookare och jag skulle säkert kunna utöva min hobby på hobbynivå med hjälp av de prylar jag har. Men det är just det som är grejen, jag vill ha en hobby som jag kan bli totalt uppslukad av. En hobby jag kan lära mig allt om och bli bra på, hålla kurser i och, just precis, älska att lägga mina sista slantar på.

Så jag provar på lite allt möjligt. Jag har friskat upp mina kunskaper från syslöjden och lekt lite med sticknålar och garn. Men minnet av hur svårt det var med tummar och hälar gör att jag fortfarande inte riktigt kunnat bestämma mig för något större projekt och hur många halsdukar vill jag egentligen ha? Lite på skoj har jag försökt mig på amigurumisar, de små söta japanska dockorna, men blivit smått galen på att räkna maskor och varv utan att få till perfekt runda huvuden. Jag bor i liten lägenhet så kan inte trädgårdspyssla och att haka på den nya trenden och gjuta i betong får jag skjuta på framtiden. Inte har jag plats med en häst eller hund (hur mycket hobby det nu är), jag kan bara göra om ett begränsat antal loppisfyndade möbler och mitt första och hittills enda försök att designa en egen möbel slutade i ett ganska sorgligt hängmagat skrivbord… Att baka cupcakes och göra eget godis är i och för sig väldigt roligt och inte alls särskilt platskrävande, men vem ska äta upp allt om man hobbypysslar flera gånger i veckan? Och hur utövar man en sådan hobby framför tv:n? Egendesignade smycken tror jag aldrig att jag skulle bli riktigt nöjd med, jag som nästan aldrig använder halsband eller örhängen, och att måla akvarell är i och för sig väldigt roligt men jättesvårt!

Jag antar att jag är en velputte och inte kan välja en hobby eftersom jag vill göra allt. Lär jag mig det där med stickade tröjor kanske mina foton bara blir liggande i sin låda. Om jag satsar på att hitta mina gröna fingrar, när ska jag då ha tid att lära mig Photoshop eller hur man på bästa sätt gör det perfekta marsipantäcket på en tårta? Så jag får helt enkelt fortsätta snegla i den nya hobbyböckerna och hoppas på att den perfekta hobbyn ska ta mig med storm, en liten intressant rackare som säger "Hej, det är mig du vill lägga all din fritid på!".

Under tiden sysselsätter jag mig med de bästa av gratisnöjen - att rita och läsa. 

/ Iréne Norberg, Lycksele bibliotek

 

Också en hobbyjagare?

 

 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Teknikhuset den 3 mars 2011