Katter -människans bästa vän?

Att katter inte skulle vara sociala eller tillgivna människan är en fördom. Det har jag själv under de senaste två åren fått erfara.

Att katter inte skulle vara sociala eller tillgivna människan är en fördom. Det har jag själv under de senaste två åren fått erfara.


Arg, blöt katt
Under min barndom hade vi katter som kom och gick. De var alla okastrerade hankatter som ibland kunde försvinna flera månader i taget för att slåss om herravälde över honor och revir. De kom tillbaka toviga och såriga och blev omplåstrade och uppgödda för att någon månad senare ge sig av på nytt. De var aldrig helt tama –eller vilda. De valde själva om och när de tillät ömhetsbetygelser, pälsvård och närhet.

För drygt två år sedan köpte vi en katt till min yngsta dotter på hennes födelsedag. De äldre syskonen hade båda innerligt önskat katter, men på grund av allergier bland vänner hade vi avstått. Denna katt var en helt vanlig bondkatt,
Katt och bi
vackert randad i svart och grått. Vi döpte honom till Findus. Vi hade bestämt att han skulle bli en innekatt, eftersom vi bor bara ett stenkast från en större europaväg. Findus blev hela familjens lilla kelgris. Visst var han busig och lekfull, men han sökte sig hela tiden till oss och ville vara i samma rum som resten av familjen. Han sov i vår säng mellan våra kuddar, och tog belåtet emot alla våra smekningar och den yngsta flickans ibland hårdhänta kärleksbevis. Men så kom det sig att han rymde en dag. Dörren har lämnats öppen och han vågade steget ut i vida världen. Han återvände dock redan samma kväll, och när detta hade upprepats några gånger tänkte vi att det kanske skulle gå bra att låta honom vara ute emellanåt. Detta gick bra någon vecka, men så kom han plötsligt inte tillbaka på kvällen. Dagar blev till veckor, och trots att vi letade, ropade och lockade dök han inte upp. Senare fick vi höra att en lärare på skolan funnit en överkörd katt vid sidan av vägen som stämde in på beskrivningen av Findus.

Milou och Smulan
Den yngsta flickan var naturligtvis tröstlös, och trots att vi nog alla insåg att han måste vara överkörd levde hoppet kvar väldigt länge. Men när flickan på nytt fyllde år bestämde vi att hon skulle få en ny katt, eller snarare två: vi tänkte att katter behöver sällskap av varandra. Svärmor och svärfar körde ända ner till Östersund för att köpa en hankatt, till hälften norsk skogskatt, och han döptes till Milou. Tre dagar senare fick han sällskap av en hona av mer lokal blandras, och henne döpte vi till Smulan. De kom genast överens och har vuxit upp tillsammans, och båda är mycket sociala och tillgivna. Milou kastar sig gärna på rygg i någons famn för att bli kliad på magen, eller slängd över en axel som ett barn man vill rapa –han älskar det! Smulan var mer reserverad från början men är nu precis lika kelsjuk, och mig följer hon konstant så snart jag är hemma. Går jag upp på övervåningen så springer hon om mig i trappan för att stå och slingra sig kråmande runt en spaljéstolpe när jag går förbi, och hon är nyfiken på precis allt! Allt man kan krypa in i, smaka på, peta på eller bära vill de undersöka. De sover inte alltid i vår säng, men uppehåller sig gärna i vårt sovrum på nätterna och kommer alltid och lägger sig intill oss i soffan när familjen tittar på TV om kvällarna. Så att katter inte skulle vara sociala eller tillgivna är definitivt en myt. Det finns dock en hel del vidskepelse kring katter, och de förekommer ofta i mytologin.
 

Mytologi, legender och vidskepelse


I forntidens Egypten ansågs katter vara heliga djur. Om ett hus började brinna räddade man katterna först!
Gudinnan Bastet
Katternas egen gudinna var Bastet, kärleksgudinnan. Hon avbildades därför ofta som katt eller gud med katthuvud. Bastet var den som varje natt räddade guden Ra från kaosormen Apep.  Katter ansågs vara mycket rena djur, och eftersom katthonor tog så väl hand om sina ungar kom gudinnan Bastet att representera moderskap. Kvinnor som inte lyckades bli gravida kunde bära en amulett
Gudinnan Bastet i kattskepnad
runt halsen - en representation av kattgudinnan Bastet. Om en katt dog visade ägarna sorg genom att raka av sig ögonbrynen, och precis som faraonerna var det vanligt att katter mumifierades. Det var förbjudet att döda katter, och den som ändå gjorde sig skyldig till detta brott bestraffades med döden. 

Hos kelterna representerade katter de mörka övernaturliga krafterna, det mystiska och det grymma. Man hyste respekt för katter men höll dem aldrig som husdjur.  Än idag ses katter, särskilt svarta, som onda och olycksbringande.  Kinesiska legender berättar att katter sattes att styra världen och hade talets gåva. Men då de hellre ville lata sig delegerade de detta arbete till människan och förlorade sålunda sin talförmåga. Profeten Muhamed sägs ha varit väldigt förtjust i katter. Då hans favoritkatt somnade på hans mantelärm skar han av ärmen för att undvika att störa kattens sömn.
Kattmumie
 
Katter förknippas ofta med ondska och demoner, och de tre yttersta hårstråna på deras svansar sägs vara ”hår av hin” och orsaka att katter smyger omkring på nätterna när alla anständiga varelser sover. På vissa ställen i Amerika trodde man att djävulen hämnades alla dränkta katter och kastade reumatism på den som vågade sparka en katt.  Vikingar och andra sjöfarare har med all sannolikhet hjälpt till att sprida katter över världen. För sjömän ansågs katter ombord föra tur med sig, förutom att de höll råttor och skadedjur under kontroll.  Många sjöfarare trodde också att havet skulle straffa med storm och sänka skeppet om en katt föll överbord. Många kulturer anser katter vara magiska varelser i förklädnad, t ex vättar, troll eller älvor. Rasen norsk skogskatt kallas ibland för” Alv-katt”. Det sägs att man kan se in i andra, magiska världar genom att stirra in i en katts ögon.
 
Svart katt
I England anses svarta katter bringa tur och vita otur, medan det i Amerika (och Sverige) är tvärtom! I Japan tror man att om en katt har en svart fläck i teckningen är det en återfödd förfader. I många länder tror man även att katter kan förutsäga vädret, eller t o m påverka det. I Indonesien säger man att man genom att hälla vatten på en katt kan få den att åkalla regn. På Bali tror man att man kan förhindra katter från att rymma hemifrån genom att begrava dess avklippta svans vid husdörren, medan man i England tror sig förhindra rymning genom den mer humana metoden att smörja in kattens tassar med smör. 


Katt- och hundmänniskor


Som hund och katt?
En relativt färsk undersökning genomförd av professor Sam Gosling på University of Texas i Houston visar att det går att gruppera in människor i de två husdjurskategorierna. I studien fick 4 500 försökspersoner utvärdera sina sociala egenskaper, huruvida de var inåtvända, sällskapliga, empatiska  etc.  Resultatet visade att de som ansåg sig vara hundmänniskor var mer sociala och utåtriktade medan kattmänniskorna tenderade vara mer kreativa och filosofiska. Författaren och journalisten Claes Britton menar att man kan dra likheter mellan motsatsförhållandet hund-/kattägare och det klass- och statusmässiga förhållande som råder mellan kvinna och man. Kattägare blir enligt honom mer föraktade än hundägare, helt enligt den patriarkala ordning där mannen alltid är värd mer än kvinnan – hunden räknas som ett mer manligt djur.

Katter är alltså vanligt förekommande i mytologi, sagor och folktro över hela världen, och det är uppenbart att katt och människa haft med varandra att göra genom årtusenden. Katter tillskrivs, liksom hundar, speciella egenskaper och personligheter. Det sägs att katter är mer självständiga än hundar, som å andra sidan är mer lojala. Oavsett sanningshalten i detta vill jag ändå modifiera tesen om hunden som” människans bästa vän”. Jag bestrider inte påståendet, men tycker att rätt ska vara rätt:  -katten borde få dela detta epitet.
 
Vid pennan /

katt- och hundägare Mona-Lisa Wallin, Folkbiblioteket Vilhelmina

 


 
  1. Katter

    Av: Hultén, Richard
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2011
    Klassifikation: Svenska

    Finns som: Bok
  2. Allt du behöver veta om katter

    Undertitel: [beskrivningar av kattraser från hela världen] : [över 1.000 fantastiska bilder] : [detaljerade faktarutor]
    Av: Frith-Macdonald, Candida
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2009
    Klassifikation: Husdjurslära

    Finns som: Bok
  3. Cats - de knepiga katternas bok

    Av: Eliot, Thomas Stearns
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2009
    Klassifikation: Skönlitteratur översatt från engelska

    Finns som: Bok
  4. Om katter

    Av: Lessing, Doris
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2006
    Klassifikation: Husdjurslära

    Finns som: Bok
  5. Stora boken om katter

    Undertitel: [1.000 bilder, över 300 raser]
    Av: Pollard, Michael
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2003
    Klassifikation: Husdjurslära

    Finns som: Bok
  6. Katter i världen

    Av: Herrscher, Rüdiger
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2000
    Klassifikation: Husdjurslära

    Finns som: Bok

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Mona-Lisa Wallin den 21 juni 2011