"Kniv-Elis" - världsberömd hornslöjdare

En märklig konstnär från Malå. Kniv-Elis skar porträtt och djur i horn och trä.

Det fanns många hemslöjdare i den norrländska skogsbygden för cirka hundra år sedan och en av de skickligaste var Kniv-Elis Bergström i Malåträsk.
 
Kniv-Elis föddes 1881 i byn Kuorbevare utanför Adak och var en av Malås mera kända personligheter. Varför han fått detta namn beror på att han var mycket skicklig att tillverka knivar med skaft snidade i horn. Hans intresse för hornslöjd väcktes då han såg samerna slöjda, då de tillbringade vintern nära hans hem.
 
Kniv-Elis kom från en nybyggarsläkt med spinnrockssvarvare och kaffekvarnsmakare. När han var 18 år fick han scharlakansfeber med hjärtfel som följd. Han började då snida figurer och arbetade senare som smed och hornslöjdare medan hans fru bidrog till familjens försörjning som finsömmerska. Kniv-Elis blev berömd för sina knivar vars hornslidor var försedda med fint ristade dekorativa mönster och motiv som föreställde björnar, renar och stiliserade landskap med träd och fjäll. Hans linjer var tunna och kompositionerna säkra. Han formgav nya föremål i horn som käppar, skrin, knappar, berlocker, broscher och tunna armband, också de med samma eleganta dekor. En del föremål kan ha ett porträtt skuret i upphöjd relief. Han satt om dagarna i sin lilla verkstad och pillade i det hårda hornmaterialet med mycket oansenliga verktyg som små sylar, mejslar och en liten såg.
 
En uppskattad hedersgåva till en större bemärkelsedag var hans skrivbordsuppsatser, som bestod av pennskaft, bläckhorn, läskpappershållare, sigill, brevöppnare och linjal, alla rikt dekorerade. Till bondetåget 1914 gjorde han på beställning en budkavle, som visades på Baltiska utställningen i Malmö samma år. Den finns idag i Nordiska museets samlingar. Under vintern 1920 gjorde kronprinsparet en resa genom Västerbotten och Kniv-Elis gav prins Gustaf Adolf en vacker renhornskniv. Senare fick han ett skriftligt tack av prinsen och även en penningsumma av femtio kronor.
 
På en utställning i Paris 1925 köpte drottning Victoria ett prydnadsgarnityr som Kniv-Elis snidat. Hans arbeten var med på alla hemslöjdsrörelsens utställningar i Sverige och utomlands, bland annat i San Fransisco och New York. På Lappmarksutställningen i Lycksele 1935 bedömdes hans arbeten tillsammans med andra konstnärers målningar och skulpturer. Det var sista gången han deltog i en utställning. Troligen hade han tröttnat på att visa sina arbeten tillsammans med slöjdare som efterliknade honom.
 
Konstnären Hannes Wangstedt kallade Elis Bergström en "originell och nyskapande konstnär och en fin och försynt människa". Författaren Helmer Grundström skrev att "En säker känsla för komposition kännetecknar Kniv-Elis hela produktion, ett säkert öga för linjens skönhet. I den ibland nästan mikroskopiska ornamentiken förnimmer man mästarhandens känslighet".
 
Kniv-Elis var också en stor hembygdskännare och på gamla dar ägnade han sig allt mer åt sin samling av gamla föremål, som blev grunden till hembygdgårdens samlingar i Malå. Hans arbeten uppskattades av högt uppsatta kunder utanför hembygden. Han fick priser och medaljer, men ekonomiskt hade han det uselt ställt i livet.
 
Genom samarbete med Umeå slöjdförening fick Kviv-Elis sina alster presenterade på flera utställningar. Bland dessa kan nämnas: San Fransico 1914-15, Liljevalchs 1920, Göteborgsutställningen 1923, Paris 1925, New York 1926, Sundsvall 1928, Umeå 1929 och Stockholm 1930. När Kniv-Elis fyllde 60 år 1914 blev han uppvaktad från när och fjärran och som den konstnär han var sände han sitt tack till var och en som uppvaktat honom i form av läderkort i visitformat, där han egenhändigt och på sitt sätt tackade för hågkomsten.
 
Denne man var en märklig konstnär och får man någon gång en arbete av renhorn signerat K. E. ja då kan man vara säker på att det är en verkligt värdefull sak.
 
Fakta hämtade från Västerbotten 2010 nr 4, där bilder av Kniv-Elis knivar visas.
Norra Västerbotten 1942 och 1944.
 
 
 
 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Teknikhuset den 8 februari 2011