Kulturarvet

...eller 15 år i kulturens tjänst, som jag planerade att artikeln skulle heta.

Bild

 

Min första plan var att skriva om mina 15 år som sekreterare i Dorotea Musik- och Riksteaterförening, sen slog mej tanken att jag i hela mitt liv varit kulturbärare på ett eller annat sätt. Ordet kultur kan tolkas på olika sätt, vad som är kultur för mej kanske inte är det för dej, men vi har lika rätt båda två! För mej är det så här:

Under min uppväxt överöstes jag av kultur på en mängd olika sätt. Vårt hem var till brädden fyllt av böcker, tavlor och blommor. Den gamla tramporgeln lärde jag mig själv spela på, med hjälp av mammas gamla orgelböcker från hennes lärarutbildning. Mest av allt älskade jag att spela och sjunga psalmer, det blev så bra ös då! Dessvärre var inte resten av familjen så road av mina arior,  "SLUTA! Jag får ont i huvudet" brukade min lillebror säga.

kapell
Min pappa var både kyrkvaktmästare och kyrkvärd och vi barn fick följa med till kapellet, vare sig vi ville det eller ej. Jag lärde mej uppskatta dessa stunder, musiken var så vacker och många fina saker fanns att titta på. Under prästens predikan kunde jag sitta och tänka på andra trevligheter och se hur solen sken in genom fönstren. När jag blev äldre älskade jag att följa med tidigt på juldagsmorgonen till julottan och  hjälpa till med att tända alla ljus och marshaller. Riktig fest var det när "farbror Nisse" (predikant Nils Åkerstedt) kom till byn och höll sin årliga skördefest med auktion i kapellet. Då gick vi man ur huse i byn.

Pappa var inte bara engagerad i kapellet, han var även aktiv i IF Uven och Folkets Hus-föreningen. Detta innebar att jag besökte varje hemmamatch som Uven spelade, ja det hände också att vi följde med bussen till bortamatcherna, när Uven spelade i div. 4. När jag och mina kamrater kommit upp i tonåren och pojkar var synnerligen intressanta, cyklade vi till Högland och Dorotea när Uvens pojklag spelade bortamatcher där. Vid 15 års ålder var det tillåtet för mej och mina kamrater, att gå på dans. Vid danserna hemma på FH var det extra roligt, eftersom pappa var arrangör. Då fick jag vara med när musiken kom och packade upp, strö ut borsyrefjäll på golvet så att det blev glatt, sälja lotter under dansens gång, och efteråt fick jag vara med när musiken packade ihop och fick betalt. Efter lite städarbete, kunde vi traska hemåt i natten pappa och jag. Tryggt och skönt! Nästa morgon vid morgonkaffet utvärderade vi kvällen. Jag är väldigt säker på att detta lade grunden till att jag i dag är en hängiven arrangör.

Min mamma var lärarinna och överöste oss med böcker. Jag fick många gånger följa mamma till skolan och insupa atmosfären, och delta i diverse trevligheter som julfester och examen. En gång blev dock min syster och jag snuvade på en, för oss, storslagen kulturhändelse. Vi var påklädda och färdiga för att få följa mamma till skolan och titta på dockteater. Min mor, som var gravid, skulle bara gå på toaletten först. Men väl där, gick vattnet, och hon fick snabbt göra en annan resa utan oss! Vi var riktigt förgrymmade och kände oss lurad på konfekten, en lillebror kunde vi väl få när som helst, men inte DOCKTEATER! I dag har jag dock förlåtit honom, jag har hunnit se många dockteaterföreställningar sen dess.

Hep Stars

Under tonårstiden var musiken i centrum, popbanden växte upp som svampar ur jorden. Transistorradion var min ständiga följeslagare. Tio i topp, Kvällstoppen, Grammofonhörnan, Svensktoppen, Grattis, Min soldat, Sommartoppen.... ja det fanns alltid underbar musik att lyssna på. Jag skrev minutiöst upp alla listor och fyllde kollegieblock efter kollegieblock. I vårt flickrum hade vi en gammal trådradio, där vi rattade in radio Luxemburg på kvällarna, till det somnade vi så gott! Pappa fick smyga in och stänga av radion varje kväll.

Bild

Tidningen Bild Journalen köptes varje vecka, där kunde jag läsa om alla mina idoler och det bästa av allt, där fanns stora idolbilder, så kallade elefantbilder, som jag kunde sätta upp i mitt rum.

Sången har alltid spelat en stor roll i mitt liv, jag har alltid sjungit när som helst och var som helst. När jag kom till högstadiet fick jag en underbar musiklärare, Ola Jonasson. Tänk vilken fröjd att få ha musik som tillval på schemat! Ola var en duktig körledare och naturligtvis sjöng jag i skolkören under hela högstadiet. Vi sjöng i kyrkan, i aulan, på lucia, vi fick t. o. m. åka till Åsele och sjunga. När jag fortsatte till gymnasiet, sjöng jag i kör på fritiden, SOALTEBA kören, en blandning av lärare och elever.

Sound of
Bio som kulturupplevelse var dock mer sällsynt under min uppväxt, eftersom biografen i Ormsjö lades ner när jag var ett litet barn. Den starkaste bioupplevelse under min ungdom var när jag såg ”Sound of Music” i Dorotea. En fantastisk kärlekshistoria och all den underbara musiken! Jag fick skivan med filmmusiken av min kusin i födelsedagspresent och den spelade jag tills jag kunde allt utantill. För ett par år sedan fick jag, av min dotter, en biljett till Sound of Music som spelades på Umeå arena, med Pernilla Wahlgren i huvudrollen. Lika fantastisk än i dag!

Med allt detta i min ryggsäck, plus mitt arbete inom förskolan där fokus har legat på sång, dans, drama och lek, samt mitt samarbete med min kollega som jag driver HÄSTSKOTEATERN med, har vi kommit fram till november 1977. 

Min kollega Roland och jag såg en annons om en arrangörskurs som skulle hållas på hotellet. Vi som pysslade med teater, underhållning och lite arrangemang tyckte att det lät intressant, så vi anmälde oss. Vad vi inte visste var att Riksteatern, dåvarande Länsmusiken och Länsteaterföreningen, ordnat denna kurs i förhoppning att hitta lämpliga kandidater till Musik och Riksteaterföreningen i Dorotea, som saknade folk i styrelsen.
Helgen blev mycket lyckad, med många samtal, god mat och bra underhållning. Vi blev tillfrågade om vi kunde tänka oss att ta plats i styrelsen, men gav inget svar just då. När vi senare under veckan blev uppringd av Roger Fält på kommunen, som frågade om vi ville resa till Stockholm på kick off dagar, och ansvara för ett musik projekt som kommunen var inblandad i, tackade vi ja.
Roger Fält berättade att han blivit uppringd av Ulf Berg på länsmusiken som sade att han hittat två lämpliga kandidater till projektet, det var vi!

Nu fanns det ingen återvändo, ett sådant erbjudande var vi tvungna att tacka ja till, i mitt fall sekreterarjobbet, och för Rolands del ordförandeposten i Doroteas Musik och Riksteaterförening.
Uppenbarligen har vi trivts med våra styrelseuppdrag för nu i mars är vi fortfarande kvar efter 15 år!

B artikel
Nåväl, efter en spännande och intensiv helg på Rikskonserter i Stockholm var vi beredda att axla våra nya roller i föreningen.

Vårt första uppdrag var att ta emot Riksteatern med uppsättningen ”Natten är dagens mor” av Lars Norén. Under åren som gått har vi tagit emot många, många teaterföreställningar, med allt vad det innebär, framför allt mycket bärande och byggande. Efter föreställningen skall allt rivas och bäras ut. En del föreställningar har satt outplånliga intryck, andra har gått spårlöst förbi. Detta är en stor del av tjusningen, jag får se och höra väldigt mycket och intrycken kan vara väldigt varierande. På musiksidan har vi ett samarbete med inlandskommunerna, Åsele, Storuman, Vilhelmina och Lycksele. Tillsammans bildar vi föreningen MOTILI som samarbetar med Norrlands Operan, som förser oss med kvalitativ musik inom olika genrer. Här råder samma förhållande som på teatersidan, somligt är otroligt njutbart, annat passar mej inte alls. Men oftast är alla upplevelser minnesvärda på ett eller annat sätt, som konserten där en enig publik bönade och bad att ljudnivån skulle sänkas, men utan resultat!

Föreningens uppdrag att ge Doroteaborna ett varierat och kvalitativt utbud försöker vi uppnå efter bästa möjliga förmåga. Ibland sätter ekonomin käppar i hjulet, när vi hittat något spännande, för folkkära populära artister kostar många slantar.

De 15 åren som gått har inneburit att jag har designat och tryckt upp många utbudsblad, gjort många annonser och biljetter, skrivit många protokoll, dekorerat otaliga biljettbord, tänkt ut och köpt lämpliga presenter till artisterna, gjort många avtackningar, bakat och ordnat en mängd fika, burit mycket, både lätta och tunga saker, offrat nattsömn och fritid. Men det har också inneburit många fantastiska kulturupplevelser, många fina möten mellan människor, härliga utbudsdagar, när vi fått se och uppleva en mängd av all scenkonst som bjuds, och en fin känsla av att vara delaktig i ett sammanhang som erbjuder Doroteas invånare  ett utbud av den kultur vi företräder.
Om allt går enligt planerna så finns jag med i 15 år till! Vi får väl se!

/Bitten Sjöström

 

 

 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Bitten Sjöström den 8 mars 2013