Livslång kärlek!

Kärleken kommer, kärleken går.... men MIN kärlek till böcker består!

Kärleken kommer, kärleken går.... men MIN kärlek till böcker består!
Min första kärleksrelation till en bok sträcker sej så långt bort som i mitten på 50-talet. Min mamma gav mej en bok om Andy Pandy och i bokpärmen hade hon skrivit: "Ät inte upp boken Bitten". Nu förstår nog alla att det inte var så att jag fick svälta därhemma, nej jag var förstås ett sådant barn som tuggade på allt. Naturligtvis knaprade jag på bokens hörn, den var lika god som spännande!
 
Jag var förlorad... där i mina första barnaår upptäckte jag bokens magiska värld!
Som barn till en mor som var lärarinna och far som var posttjänsteman, men också en magisk sagoberättare, var huset fyllt av böcker av alla de slag. Romaner, deckare, faktaböcker, biblar, postillor, gamla böcker och nya böcker... och förstås barnböcker.

 
Boken om den lilla pojken Puck som tillsammans med sin hund Bimbo flyttade till ett hus själva, eftersom föräldrarna var bortresta, var en berättelse fylld av vänskap, tillit och problemlösning som grep mig djupt i hjärtat.
 
En hiskeligt spännande bok för en liten flicka var Snorre Säl.
 Jag levde mej in i handlingen och förskräcktes varje gång jag hörde sagan om hur Snorre kom vilse i snöstormen. Gissa om lyckan var fullständig när jag som vuxen fick tillfälle att med mina förskolebarn se en teateruppsättning av Snorre Säl. Det var samma fantastiska känsla fortfarande!
 
Driften att utforska hemmets böcker (och en stora syster som började skolan två år före mej) fick mej så intresserad att jag läste flytande vid fem års ålder. Där stod bokhyllorna fyllda i rad efter rad....Vilken vacker syn att se raden av de vinröda bokryggarna med guldtext, de vita med brun textruta på ryggen, den stora röda familjebibeln med guld på bladkanterna.... Jag plöjde igenom bokhyllorna, inte alltid av godo, som när jag läst röda korsets läkarbok och missuppfattat texten, så att jag inte tordes somna på kvällarna av rädsla för att ligga med benen böjda. Jag hade fattat att blodet kunde stoppas om man låg med böjda ben! Som tur var talade jag om det för mamma så hon kunde förkara misstaget för mej.
 
 
 
Pappas gröna stora fågelbok var en glädjekälla att bläddra i. Där fanns ju alla de fåglarna som vi såg ute i naturen, småfåglarna vid fågelbordet om vintern, ugglorna, vårfåglarna och den mest fantastiska av alla "Koxiken" (Lavskrikan) som jag såg vid lägerelden när jag var med pappa i skogen. Hur den kom på tysta vingar och hoppades på smakbitar från vår matsäck.
 
 
 
En annan bok jag fängslades av var boken

Bibelbilder, som var fylld av konstverk tagna ur olika biblar. Särskilt en bild fångade mitt intresse och  fick min fantasi att gå på högvarv. Bilden visar syndafoden och det kaos som förstås utbröt. Tittar ni noga kan ni se Noas ark skymta i bakgrunden. Boken finns idag i min ägo och när jag bläddrar i den faller alltid den sidan upp, välläst, lite trasig och smutsig, tummad av små flickhänder ett otal gånger! 

 
 
Så äntligen kom den stora dagen då jag skulle börja skolan! Nu äntligen skulle jag få min egen läsebok!
 
Boken var gul och fin och alldeles ny. Vilken känsla, en läsebok! Nu skulle vi lära oss läsa!!! Min glädje blev dock inte så långvarig, när min fröken upptäckte att jag kunde läsa flytande tyckte hon inte att jag skulle behöva läsa os, ros, ris, sol.... Jag fick en skrivbok för välskrivning som jag skulle skriva i när mina klasskamrater satt och ljudade. Jag var SÅ besviken och kände mig utanför. Tack och lov grep min pedagogiska mamma in och pratade med min fröken, kollegor emellan...I fortsättningen fick jag vara med och läsa "far ror" etc.
 
I skolbiblioteket fanns många skatter och DOFTEN av böcker som slog emot mej varje lördag när vi fick beträda helgedomen, var himmelsk! Favoritboken under skolåren i Ormsjö var "Gamle Yeller" en historia om en pojke och hans hund. Jag lånade den tusentals gånger och varje gång grät jag lika hejdlöst när hunden gamle Yeller blev smittad av rabies och måste avlivas.
 
Under mina fattiga praktik och studentår i Umeå var varuhuset EPA en guldgruva. Där kunde jag köpa Harlekinböcker (pocketböcker) för en och två kronor. Min bästa kompis och jag köpte olika böcker som
 vi sedan lånade mellan varandra,
alla med huvudtemat KÄRLEK förstås... 
 
 
Åren har gått och nu är jag en tant som närmar sej pensionen. Jag är både mamma och mormor och jag behöver väl inte tala om att mina barn och barnbarn blivit överösta med böcker. Tekniken har gått framåt med stormsteg det finns ljudböcker, läsplattor, och jag vet inte vad... Men för mej finns inget som går upp mot att hålla en riktig bok, full med bokstäver, i handen. I sängen på kvällen, på kökssoffan med morgonkaffet, ute på bron i sommarvärmen,
listan kan göras lång...

Helst vill jag också ÄGA böckerna, men av ekonomiska och framför allt av utrymmes skäl (hela huset är fullt av bokhyllor) har jag lärt mej att låna böcker på vårt eminenta bibliotek.
Och med dagens teknink är det ju lätt som en plätt att sitta hemma och reservera böcker som sedan kan hämtas på biblioteket. I böckernas förtrollade värld kan jag sedan gråta, skratta, förfäras och förhäxas. Bilderna gör jag själv i mitt huvud, personerna och miljöerna ser ut som JAG vill att de ska se ut. Och för att riktigt kunna njuta av en fängslande bok, måste jag en bit in i boken läsa slutet, så jag slipper oroa mej för vad som ska hända, utan kan i lugn och ro läsa hur vägen fram till slutet gestaltar sej!
 
JAG ÄLSKAR BÖCKER!

/ Bitten Sjöström, Dorotea
 
 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Teknikhuset den 4 april 2012