Minsta motståndets lag

Jag står på biblioteket och letar efter den senaste deckaren av Kristina Ohlsson. Den vill jag läsa för den vet jag att jag kommer att gilla. Nej, det gick inte, den var redan utlånad en månad framåt med flera reservationer. Jag fortsätter att leta bland hyllorna men ingenting ser lockande ut.

Färgglad boktrave
Det där händer ofta numera. Hittar jag ingenting som jag på förhand vet att jag kommer gilla så går jag ifrån biblioteket tomhänt. Det är nytt för mig som alltid varit en läsande person. En skön blandning av bästsäljande deckare och kritikerosade romaner brukar ligga i en hög på golvet bredvid sängen. Men på senare år har något hänt. I takt med att jag lagt allt mer tid på internet så har mitt läsande minskat. Och det är inte bara jag. Svenska folket, både unga och gamla, läser allt mindre.

Under bokmässan för några veckor sedan presenterade regeringen en satsning på 30 miljoner kronor för att främja läsandet i Sverige.  Jag tror att det behövs mycket mer än så om vi ska få kommande generationer att fortsätta läsa skönlitteratur.

För det är jobbigt att läsa en bok. Det kräver engagemang, fokus, närvaro och koncentration. Efter en lång dag med jobb och aktiviteter är det enklare att fördriva den lediga stunden före läggdags med mobilsurf eller ett avsnitt av en TV-serie.  Eftersom människan är av naturen lat väljer vi oftast det som kräver minst motstånd. När det inte fanns så mycket annat som lockade var det lättare att ta upp boken och läsa några sidor varje kväll. Nu tar jag hellre upp mobilen och surfar, kollar sociala medier eller läser nyheter en stund innan jag släcker lampan.

Läsares händer och bok_foto
Egentligen läser vi hela tiden. Vi läser när vi kollar sociala medier, sms, mail och nyhetssidor. Men det är inte ett läsande som stimulerar fantasin och kreativiteten. Vi läser för att ta till oss information. Ett flöde som bara går in och ut. Vem minns gårdagens statusuppdateringar på Facebook? Skönlitterära upplevelser stannar däremot kvar längre.

Jag kommer ihåg hur underbart det var att kastas in i Kitty Drews värld och slukade bok efter bok som jag hämtade hemma hos mormor. Böcker som min mamma läst och som jag nu läste. Böcker som luktade instängd damm med gulblekta spröda sidor och röda bokryggar.

Att läsa böcker på papper kanske vi inte kommer att göra i framtiden. Men det spelar nog inte så stor roll. Det viktiga är inte hur du läser utan att du läser. I läsplattan eller i mobilen. I sängen eller när du väntar på bussen. Här tror jag också att biblioteken har en viktig roll att spela.

När jag kommer in på biblioteket vill jag överösas med boktips som är skräddarsydda bara för mig. Kanske borde det finnas en app som utifrån mina tidigare lån kan rekommendera mig böcker? Både sådant som är mer lättsmält men även litteratur som kan vidga vyerna och ge mig nya intryck. För om jag ska orka hålla en varierad litterär kost är det skönt om någon annan sätter menyn.

/Madeleine Rinman
 Informatör, Storumans Kommun

Målgrupp:

Skrivet av: Madeleine Rinman den 10 oktober 2013