Jag älskar Stian Holes bilderböcker. Hans bilderböcker tycker jag passar bäst till barn som inte är alltför små, kanske sex till nio år.

Inte heller den här gången blir jag besviken. I den nya boken är flickan Anna från boken Annas himmel tillbaka. Boken handlar mycket om ord. Anna hittar papperslappar med litet kryptiska meddelanden på en frusen åker. Så småningom får hon reda på att avsändaren är pojken Morkel. Morkel som går i hennes skola, men nästan aldrig är där.
Efter någon dag hittar hon hans fotspår i snön och de leder till en koja i ett träd. Där uppe sitter han och barken på trädet är full med inristade bokstäver.

"Samlar du på ord?" frågar Anna.
Morkel nickar.
"Myskoxe, gåshud och åkerlapp", säger Anna, "varsågod."
Morkel ler.

Morkel tycker om naturen och fåglar vet han mycket om. Annars berättar han inte så mycket om sig själv. Det är någonting negativt med hans pappa, men riktigt vad? Varför är Morkel så sällan i skolan? En vänskap växer fram mellan de båda eller är det kanske mer än så? "Allt är liksom mer när hon är tillsammans med Morkel."

En dag har något mycket tråkigt hänt. Kojan är tom. Varje morgon letar sedan Anna efter papperslappar på åkern, men hon hittar inga. Ska hon någonsin få träffa sin vän igen?

Det här är en fin, gripande, ledsam, filosofisk bok med ett litet mystiskt skimmer runt sig. Jag tittar länge på bilderna för de är oerhört vackra och utgår ibland från ovanliga vinklar.