Så här ligger det till: en jury ska utse ett minnesmärke som ska byggas på Ground Zero. Allt ska ske enligt konstens regler. Juryn ska vara enig och de ska inte veta vem skaparen av det vinnande minnesmärket är. När det kommer fram att arkitekten är muslim blir det oreda både bland jurymedlemmar och ännu mer när det kommer ut i pressen.  Genast börjar man prata och skriva om motivet bakom minnesmärket: är det egentligen inte ett sätta att hedra muslisma terrorister? Det kallas ju också för Paradisträdgården…

Flera av bokens karaktärer börjar ifrågasätta sig själva och vad de egentligen står för och vad de kämpar för.
Claire förlorade sin man i attentatet och upplever sig själv som fördomsfri. Är hon egentligen det? Från början står hon fast vid att låta det utvalda märket vinna, men sedan börjar hon vackla. Och är hennes åsikter egentligen hennes egna? Hur mycket har hon påverkats av sina relationer.

Sams bror dog när han var med och räddade människor ur ruinerna. Sam är en av dem som mest kämpar emot att just det minnesmärket ska väljas. Kämpar han så hårt för saken för att hans bor dog eller för att han vill bevisa för sin familj att han ”är något”.  Han kommer till en punkt då han börjar ifrågasätta sina motiv.

Sedan har vi borgmästaren och guvernören som försöker dra nytta av situationen för sin egen politiska vinnings skull.

En anledning att läsa denna bok är att man får en inblick i hur 9/11 har påverkat USA, hur känsligt det är att debattera muslimer. Man får också en viss förståelse för hur detta har präglat USA som nation och inte bara de allra närmaste.  Ställ dig själv frågan: hur skulle du känna som svensk om någon kapade ett plan och flög rakt in i Globen, Rosenbad, eller varför inte Slottet?