Prata strunt och stärk relationerna!

Prata strunt och stärk relationerna!

Mänsklig kommunikation är ett ämne som angår oss alla. Hur vi samspelar med andra människor, pratar och agerar i förhållande till varandra är fascinerande och kan undersökas och diskuteras i det oändliga. 
 
Jag är inte mer insatt i ämnet än de flesta, men nu råkar jag sitta med en ny bok i handen och vill gärna rekommendera den. Titeln är Till struntpratets lov och boken är skriven av Viveka Adelswärd. Boken är en liten pärla som ger bekräftelse till alla oss som tycker om att småprata vid fikastunderna på jobbet och i alla möjliga andra sammanhang.
 
 
Att prata på om "allt och inget" kanske inte verkar så betydelsefullt. Ofta kanske man inte ens kommer ihåg vad man har sagt om vädret, influensan eller matpriserna när man har lämnat snabbköpet. Vissa föraktar dessutom s.k. struntprat och anser att det är bättre att vara tyst tills man har något viktigt att säga. Det får vi lov att respektera... men tänk om vi bara skulle prata med varandra när vi hade något särskilt viktigt att säga. Det skulle garanterat bli hur tyst och tråkigt som helst. Tänk exempelvis att du sitter intill någon obekant vid ett middagsbord och ni inte säger någonting till varandra. Nog kan det bli ganska besvärande. Det gäller att komma på något som faller naturligt att småprata om, den fantastiska maten t.ex, eller det oförutsägbara vädret...sen brukar samtalet vara igång. Och tänk vad trista kafferasterna på jobbet skulle bli om vi inte småpratade om barnen och tv-programmen.
 
...Så tack och lov för struntpratet tycker jag - och det tycker också Viveka Adelswärd. Hon är professor i kommunikation vid Linköpings universitet och har skrivit flera böcker om hur vi kommunicerar med varandra. I den aktuella boken behandlar hon struntpratet ur olika synvinklar, allt från hövlighetsstrunt till vita lögner, skryt och "bullshit". Hur är det förresten med skvaller? Har det en funktion utöver illvilja? Det är sådana funderingar som författarinnan belyser i denna intressanta, underhållande och lätttillgängliga bok.
 
Bland språkets många funktioner finns den "fatiska" dvs det rutinartade pratets funktion för att fylla ut ett tomrum och upprätta en tillfällig social kontakt. Adelswärd menar att den funktionen är nog så viktig. "Lite oförargligt struntprat kan fungera som bindemedel mellan människor" säger hon i boken.  Hon har också förundrats över hur ofta det formuleras riktigt kloka ord under struntprat, men påpekar också att struntprat kan bestå av rent skitprat där fördomar, elakt skvaller och tomt skryt visar på dess tråkiga baksida.
 
Adelswärd refererar till flera kända författare som har behandlat ämnet struntprat, bl. a. den ryske författaren Dostojevskij. I boken Brott och straff låter han huvudpersonens vän Razumichin försvara struntpratet. Gunnar Ekelöf, Carl Jonas Love Almqvist, Alf Henriksson, Tage Danielsson är ytterligare författare som står som exempel i Adelswärds bok. I inledningen förklarar hon att den som provocerat henne att skriva boken faktiskt är Jan Myrdal. I sin bok En illojal europés bekännelser skriver han: "Jag hatar dessa dagar när jag är skyldig att umgås med människor, idka umgänge, utan kontakt, utan att få något förnuftigt sagt eller gjort. Detta att sitta vid ett bord och gemensamhetstugga med rösten." Dessa rader fick igång Adelswärds försvarstal.
 
Hur det än är så fyller vi dagarna med småprat. Vi tramsar, dillar, yrar eller pratar gallimatias eller rappakalja, smörja eller nonsens. Vi pratar persilja och kommer med klyschor och floskler...men det viktiga är ATT vi pratar.
 
Om du tycker att kommunikation är ett intressant ämne och vill hitta fler böcker kommer några exempel nedan.  Vill du hitta fler så skriv "kommunikation" i sökrutan i bibliotekskatalogen så dyker det upp fler.
 
Trevliga struntpratstunder önskar jag er!!
Kerstin Oskarsson
 
Grundelius, Eva : Helt överens 
 
 
Dahlkwist, Matts: Kommunikation 
 
 
Nilsson, Björn: Kommunikation. Samspel mellan människor
 
 
Wettsjö, P.G. : När surpuppan log
 
 
 
 
 
 
 
 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Teknikhuset den 12 november 2009