Ramona är sexton år och har precis fått komma hem igen, efter flera år på olika vårdavdelningar och ungdomshem. Efter flera år av låsta dörrar, undansmugglade glasskärvor och rakblad, självmordsförsök och akutbesök. Ramona har varit inlagd på behandlingshem mer eller mindre konstant de senaste fyra åren. Hon skär sig och har ärr upp och ner längs hela armarna. Hon har varit nära att lyckas begå självmord. När boken börjar är Ramona utskriven och har fått flytta hem till sin pappa igen. Nu ska hon vara vanlig tonåring igen, men hur? Hur gör man för att inte känna sig som en förlorare när alla runt omkring är så normala och aldrig kan fatta hur det känns att ha ett svindlande stort mörker inom sig?
Sexton år ung och inga planer eller hopp för framtiden, ingen komplett grundskola. Den enda nutida planen är att försöka att hålla sig ifrån att skada sig själv. En gång i veckan ska hon gå till en psykolog. Men sen då? Vad vill Ramona? Hon har ingen aning och det är det svåraste, för hur ska man klara något om man inte har lust?