Huvudpersonen Sonetjka lever sitt liv i böckernas värld, när Robert Viktorovitj och kärleken ställer allt på ända. Hädanefter blir det i stället familjen, som uppfyller hennes tillvaro och ger det mening. Trofast och arbetsamt ger hon allt för sin familj. Med åren och med allt hushållsarbete, förfaller hon dock kroppsligen och blir allt tjockare och fulare.

Familjen utökas med dotterns väninna, som blir makens, den store konstnärens, modell och älskarinna. Dottern hänger sig åt ”glada kroppsliga nöjen.”  Sonetjka märker sent vad som sker inom hemmets väggar.

Som den vänliga själ hon är så förlåter Sonetjka allt och alla. Hon accepterar faktum och anser att allt är begripligt då hon själv är så ful och inget värd. Trots sina osjälviska gärningar, så står hon till slut ensam och bortglömd. Hon får bo sina sista år i en trist förort till Moskva.

Med ett målande språk berättas en historia, som känns lite som en beskrivning av många ryska kvinnors vardag. Tålmodigt – som vardagens hjältinnor - uthärdar de prövningar under krig och umbäranden, med män som smiter undan ansvar. Tankarna förs till Balzacs ”Pappa Goriot” fast i det här fallet är det inte bara barnen som är parasiter.