Deo bor med sin storebror i byn Gutu i Zimbabwe. Han älskar fotboll och hans bror som heter Innocent vill alltid titta på när han spelar. Deo älskar sin bror, som är förståndshandikappad.

En dag då Deo och hans kompisar spelar fotboll kommer soldater inkörande i byn där de bor. Morfar har sagt att den dag då det inte finns mat i byn kommer soldater att komma med mat. Tyvärr är det inte mat de kommer med – de tar mat från byborna i stället. De kommer med kulor, kulor som dödar människorna i byn.

Deo och hans bror lyckas gömma sig, men deras mamma och morfar dödas. De kan inte stanna kvar för soldaterna kan komma tillbaka. Deo hittar litet pengar som mamma har gömt och så börjar de gå till en by där en polis bor, en polis som mamma tyckte mycket om. Där är de inte heller trygga utan polisen säger att de ska åka till grannlandet Sydafrika.

Det blir en väldigt tuff och spännande resa. De åker lastbil till gränsen och på kvällen hittar Deo några killar som han kan sparka fotboll med och han trivs, men verkligheten kommer ifatt honom. De ska ta sig över floden till Sydafrika och när de väl är över ruvar lejon i buskarna.

Så småningom hamnar de bland hemlösa i kåkstaden Alexandra. Där händer något lika förfärligt som hemma i byn. Folket som bor där börjar attackera alla människor som kommit från andra länder i Afrika. I tumultet blir Deos kära bror dödad.

Deo orkar inte mer. Han hoppar på ett tåg och hamnar i Kapstaden där han lever på gatan och sniffar lim. Det hela vänder en dag då någon ser honom sparka boll och han blir så småningom uttagen till fotbolls-VM för hemlösa.

Det här är en stark, gripande och spännande bok, som delvis bygger på verkligheten.