Sverigefinnarnas dag den 24 Februari
Dagen syftar till att synliggöra Sverigefinnarnas språk, kultur och historia som en del av det svenska kulturarvet.
Sverigefinnarna är en erkänd nationell minoritet, med egen flagga och egen högtidsdag. Sverigefinska barn har rätt till modersmålsundervisning och många kommuner erbjuder tvåspråkiga förskolor och ålderdomshem. Enligt lagen ska skolor, kommuner och alla andra myndigheter uppmuntra och synliggöra sverigefinsk kultur. Eftersom den är en del av den svenska kulturen. Och har varit det under nästan tusen år.
( Källa: Karin Fingal, minoritet.se)
Boktips
Mig äger ingen
Sörjen som blev
Tvingade till tystnad
Sverigefinne:
Den som har finska rötter men bor i Sverige. Man får själv bekänna sig till gruppen. De flesta som gör det är själva födda i Finland, eller har en mor- eller farförälder eller en förälder som är född i Finland. Det som förenar Sverigefinnar är framför allt språket och kulturen. Det finns ingen säker statistik, men man räknar med att det bor cirka 700 000 Sverigefinnar i Sverige.
Sverigefinsk dräkt
År 1973 komponerades den Sverigefinska dräkten av Kaino Oinonen i Eskilstuna och dräktens detaljer och färger symboliserar livet i Sverige. I midjan finns en spets, ”Vieraalla maalla”, som betyder 'i främmande land' och står för upplevelsen av att bo i Sverige. Den röda randen i kjolen symboliserar drömmar och förhoppningar, den svarta står för sorg och saknad. Broschen som bärs i halsen heter ”Flygande fågel”.
(Källa: Institutet för språk och folkminnen)
Dokumentärfilm från UR
"Min sverigefinska historia" handlar om Lova-Li och Wilma som är två unga sverigefinnar vars släktingar kom hit som arbetskraftsinvandrare. Båda vill ta reda på mer om sitt sverigefinska arv. Hur har det varit att vara sverigefinsk genom åren? Och hur har just deras släktingar haft det? Bland annat får vi höra om Hilkka, som kom till Sverige som krigsbarn och Lova-Lis farmor berätta varför hon valde att inte lära sina barn finska.