I denna science fiction av Hugh Howey bor människorna i en gigantisk underjordisk silo med över hundra våningsplan. I silon råder tydliga regler, strukturer och hierarkier. Alla bär overaller för det yrke de utövar. Alla unga får gå i ett lärlingssystem där de följer efter den person de ska lära sig av, de skuggar dem. Högst upp i hierarkien finns IT. IT-chefen ansvarar för de servrar som lagrat all silons kunskap. I silon betalar man tjänster och varor med polletter. Eftersom det finns begränsat med resurser måste allting återanvändas och sparas.

Boken börjar med att sheriffen i silon, Holston, blir dömd till ”rengöring”. Rengöring innebär att personen blir utvisad eftersom han eller hon brutit mot reglerna. När personen kommer ut i den giftiga luften överlever de inte länge. Väl ute förväntas det av den utvisade att den ska rengöra linserna på de kameror som filmar utsidan. Det konstiga är att alla gör det även om de sagt att de inte ska rengöra linserna för dem inne i silon, eftersom de skickat dem i döden. Holstons fru hade tidigare blivit skickad till rengöring eftersom hon började tro att utsidan inte var så giftig, att de i silon var lurade. Efter tre år bestämmer sig Holston för att även han vill bli utvisad, han vill se om hans fru Allison finns där ute…

Jag tycker att boken är intressant och nervkittlande. Den är hela tiden så spännande att man inte vill lägga den sig ifrån sig. Jag gillar när ett samhälle byggs upp av författaren, ett samhälle som liknar vårt men ändå skiljer sig åt i vissa delar. Den ställer även frågor om kunskap och makt. Det är den som har kunskapen som har mest makt och kan välja vad man gör med den. Undanhålla den eller göra det tillgänglig för alla så att de kan skapa sin egen uppfattning om saker och ting.