Våren är kommen

"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?" Karin Boye visste vad hon talade om.

Krokus

Våren ÄR på väg, även om det är svårt att tro när det snöar ena dagen och haglar nästa. Solen lyser trots allt oftare och varmare och det ljusnar allt tidigare på morgnarna. Flera säkra vårtecken har redan visat sig; på affärer och i blomsterbutiker finns redan fröer och vårlökar att köpa, och även om det här uppe lär dröja ännu ett tag innan tussilagon visar sig i dikena så har det på sydligare breddgrader redan börjat dyka upp allehanda vårblommor i rabatterna. Drömmar om Den perfekta trädgården börjar spira, du vet den där du skulle ha om du hade tid att planera, genomföra, rensa ogräs och vattna.
Fönsterputs
 
Jag tillhör inte den stora skara som välkomnar våren med odelad förtjusning. Vad kan väl detta bero på, undrar du kanske? För mig hänger våren delvis ihop med prestationsångest och stress. Alla utom jag tycks gripas av någon oförklarlig energi och de vårstädar både hemma och i sportstugan, putsar fönster, målar om, byter frisyr, börjar valpkurs, sätter om krukväxterna, går på årsmöten, föräldramöten och kvartssamtal, promenerar flera mil om dagen för att komma i bikiniform och planerar sommarsemestrar och verandabyggen. Själv är jag aldrig så trött som just på våren!
 
När vårsolen letar sig in genom mina solkiga köksfönster och jag får syn på de dammråttor som vintermörkret gömt vill jag bara gå i ide eller vinna en miljon så jag kan kalla in en städfirma att röja upp. Men jag vinner förstås inga miljoner, och inte går jag i ide heller. Istället går jag ut, om vädret är fint. Åker ut till stugan där ullsockar och fleecekalsonger hör till
Ladusvalan -ett säkert vårtecken
dagsmunderingen och lunchen består av korv sotad och bränd på den framskottade grillringen. Där kan jag sitta i vårsolen och blunda, lyssna till vårfåglarna och försöka lista ut vad de sjunger om, drömma om sommaren som ska komma med cykelturer, glass och trivsam samvaro i kvällsolen på verandan.
 
Våren gör lite ont, precis som Karin Boye säger. Jag behöver lite tid innan jag vågar släppa taget om vintermörkret och kasta mig ut i det nya. Våren kommer med nytt liv och en ny början, och det är inte alla förunnat att omedelbart och förbehållslöst känna glädje över att börja om på nytt. För mig tar det lite tid innan lusten och energin infinner sig, men infinner sig gör den alltid till slut.
 
 
 
//Vid pennan: Mona-Lisa Wallin Vilhelmina Folkbibliotek
 
 
 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Mona-Lisa Wallin den 6 april 2009